Tisdagen den 19 februari 2019: En får inte må bra länge, inte


 



Kära dagbok…

Arg Musse Pigg

Bra får en uppenbarligen inte må längre än tre dar. 

Nej fler än tre dar får en uppenbarligen inte må bra. Det började redan igår och har fortsatt idag. En höna av en fjäder, kanske. Egentligen inleddes det i förra veckan med värk i höger knä. Det fysiska onda har nu spritt sig och omfattar hela högerbenet samt dess fot och häl och höger skinka. Utöver detta krånglar magen. Jag vill tro att magbesvären handlar om kaffet på jobbet, men det lätta illamåendet därtill gör att jag funderar på att höja dosen på min magmedicin. Jag vill emellertid försöka hålla den så låg som möjligt och knaprar därför knäckebröd på jobbet. Det lindrar lite. Själens tilltryckning tänker jag inte bjuda på nåt utlåtande om här. Censur gillar jag inte, men jag har anpassat mig till ganska stor del. Det innersta bjuder jag på nån annanstans i stället. Främlingar som främlingar. Jag är trött på oförskämdheter och plumpa utsagor och suger i stället i mig de tack jag får för att jag finns. Dessa tack är få, men utan dem hade jag inte orkat vissa dar. Ja, som du märker, kära dagbok, är helgens energi totalt väck och jag känner mig bara tung, värkig och stressad.

Brunt löv i handen

Min gren av släktträdet dör ut med mig.

Ett tack glädjer mig alltid, som sagt. Och ska jag försöka vända den negativa inledningen kan jag meddela att jag har förstått att värken i högerarmen är träningsvärk efter att ha skrubbat bort tejp från Annas vitrinskåp. Den går över. Men än mer positivt var ett fint mejl med spännande innehåll om min farfar och farmor från Uppsalaewa med anledning av gårdagens blogginlägg. Uppsalaewa har inte bara gett mig farmors och farfars adress här i Uppsala utan även hittat en intressant formulering om familjen. Detta måste jag gå till botten med. Tusen tack till dig! Allt som rör min familj och släkt har blivit extra betydelsefullt eftersom det är som det är. I klarspråk så att ingen gör sin egen tolkning: det finns ingen nära blodssläkting till mig längre i livet. Utan barn dör min gren av släktträdet ut, jag är den sista. Och vet du, kära dagbok, jag ska snart börja leva som jag vill och inte lämna nåt annat än huvudbry som spår. I helgen pratade vi om sånt vi ångrade i livet. Det fick mig att inse att jag faktiskt lever. Fortfarande. Bollen rullar.

∼ ♦ ∼

Idag har jag alltså fått träna diplomati och smidighet. Det är inte det lättaste, ibland är jag ute på hal is, men till människor med normalt vett och sans når jag fram, tack och lov. (Mina tillkortakommanden gäller personer med ovett och osans.) Detta i sin tur har inneburit att jag fick ägna mig åt en del förklaringar av historik. Vi landade i konsensus i åsikt. Hur verkligheten sen är kan vi inte göra så mycket åt. Två möten på förmiddagen, skrivjobb och jobb med intranät och nyhetsbrev på eftermiddagen avrundade min dag. Den slutade på topp, dock. ”Alla” är inte dumma och jag är själv inte heller dum hela tiden.

Is på Fyrisån

Diplomati och smidighet trots känsla av att vara ute på hal is…

∼ ♦ ∼

Lucifer sover i farfarsfåtöljen

Lucifer fick nog av tjejerna igår kväll och sussade bland kuddarna i farfarsfåtöljen.

Igår kväll var det high life hemma. Familjen Katt betedde sig helt galet – och Mini och Citrus var värst, enligt Anna som kom hem först. Mini galopperade tills hon slog sig till ro – hos Anna, för omväxlings skull. Citrus galopperade också och sprang omkring med en skokartong på ryggen(!) tills hon somnade på en fäll i Pojkrummet. Lucifer tycktes få nog rätt snart av tjejernas framfart och sussade gott i farfarsfåtöljen. Det vill säga ända tills jag gick omkring och släckte ner lamporna i lägenheten och borstade tänderna. I morse pep han ganska tidigt, men jag tror att det inte blev mat i skålarna förrän Anna klev upp 5.45. Jag har satt mitt alarm tidigare än jag borde, egentligen. Det handlar om att jag inte vill stressa till att börja med. Fast jag tömmer två kattpottor, sopar hall och gästtoa (två gånger i morse) från kattsand, duschar, borstar tänderna, äter frukost, bäddar och diskar lite innan jag går till jobbet. På vägen till jobbet slänger jag kattskit. Så ja… jag behöver gå upp 6.15. Ibland ska jag även väcka tonåring och se till att det äts frukost och att avfärden går i rätt tid. Jag börjar klockan åtta och om jag hade kunnat äta frukost på jobbet skulle jag kunna ställa alarmet på sju. Men jag är morgonmänniska, så… 6.15 funkar. Jag klagar inte.

Och så hinner jag läsa lite vid frukostbordet också. Igår blev det bokbyte från en rätt seg bok som inte var tillräckligt spännande för min smak till en bok om hastig död. En sån död som jag skulle önska mig. Men om jag dör hastigt var beredd på att jag kommer och spökar för dem som inte har betett sig OK. Det är inget hot, det är ett löfte. Ändå grät jag idag när jag läste om döden. Jag satt i Tysta matsalen. Två tårar föll på sidan 29.

Böckerna Rökridå och Låt oss hoppas på det bästa

Bokbyte från inte så spännande bok till en bok om hastig död.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet gick jag först hem och sen till Korgtassen för att handla. På apoteket träffade jag före detta kollegan M. Då blev jag trots allt lite glad igen. Nu ska onda fötter och ben läggas högt och jag ska glo på Auktionssommar och Brottsjournalen. Ja, jag är tant och jag mår inte jättebra, nej.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tisdagen den 19 februari 2019: En får inte må bra länge, inte

  1. Mösstanten skriver:

    Vad ska man säga? Hoppas att du mår bättre snart. Värk är inte kul.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Hälsporrar, som jag gissar att det är IGEN i foten, kan vara jävligt långdragna.Jag har haft i båda fötterna, den ena under två och ett halvt år.
      Men… mer om mitt mående i kvällens inlägg. Tack för ditt hopp!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.