Ett inlägg om en bok.
I bokhyllorna hemma har fem böcker i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman stått ett bra dag. I höstas kom den sjätte boken i serien ut och den hamnade förstås på min inköpslista. Till julklapp fick jag bland annat en peng av Annas snälla mamma och hennes L. Och den pengen gick i sin tur bland annat till en bok, den sjätte delen i Hjort & Rosenfeldts kriminalromaner kring Sebastian Bergman, En högre rättvisa. Efter att ha avslutat Fabian Risk-böckerna av Stefan Ahnhem grep jag mig girigt an den här boken. Nu är även den läsningen avslutad.
Sebastian Bergman ligger fortfarande inte bra till bland gänget hos Riksmordkommissionen. Han har gjort sig omöjlig på flera olika sätt, bland annat för att han är sexmissbrukare. Dessutom visade det sig att han är far till en av poliserna i gruppen. Gruppen, vars personer också har sina privata problem, har splittrats, men inkallas till Uppsala för att jobba med en serie våldtäkter. Offren sövs, de får en säck över huvudet och därefter våldtas de. Så småningom inser utredarna att de utsatta kvinnorna inte är slumpvis utvalda.
Det tar alltid en stund för mig att byta författare, att så att säga komma in i nästa författares sätt att skriva. Det gör det även den här gången. Sebastian Bergman-serien är dessutom skriven av två författare. Men snart är jag uppe i full fart igen. De här böckerna har karaktärsteckningarna som främsta signum. De känns oerhört realistiska – samtidigt som jag tänker att alla människor, även de fiktiva, tycks ha rätt stora problem. Är det (inte) så i verkliga livet också?.. Oavsett detta skrider handlingen framåt snabbt som en biljakt. Det är inte bara Uppsala som är inblandat utan till och med Svenska kyrkan – och en annan kristen församling som påminner starkt om Livets Ord. Det är roligt när poliserna rör sig i kända trakter, men förstås mindre roligt trots allt eftersom det i skrivande stund smyger omkring än man som ofredar kvinnor på riktigt här. Vi får hoppas att detta klaras upp snabbt. Den fiktiva överfallsmannen i boken avslöjas så småningom och det känns i alla fall bra.
Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en trovärdig och spännande kriminalroman med ett aningen oväntat slut.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Har aldrig läst något i den serien, men kanske skulle den inte passa mig heller? Jag lutar mer åt det lite snällare.
GillaGilla
Ja den här serien är INTE särskilt snäll… 😛
GillaGilla