Söndag kväll den 10 februari och måndagen den 11 februari 2019: Kinesiskt och sällskapssjukt


 



Kära dagbok…

Vita servetter brutna som båtar

Servettbrytning som gav associationer till nåt mindre trevligt.

Äntligen kunde jag ha mina jympadojor utomhus! Igår kväll, vill säga, i morse vågade jag inte. Igår var det typ fyra grader varmt och på Kungsgatans trottoar var snön borta. Härligt! Mina onda fötter avskyr nämligen vinterbootsen. Det är inte så att de klämmer utan jag får ont under fötterna och i lederna ovanpå fötterna. Inte för små, alltså, utan jag är för tung och fötterna för svaga, helt enkelt. Jympadojor är skor som funkar bäst för mina fötter, helt klart. Hur som helst, iklädd det par jag har hemma (ett par har jag inomhus på jobbet vintertid) struttade jag iväg med mina sambor igår kväll bort till China Garden. Jag hade äran att få bjuda dem på söndagsmiddag. Efter måltiden hördes vi mest kvida om hur mätta vi blev. För som alltid när en äter buffé äter en för mycket. Maten är alltid god här och personalen effektiv. De drar förstås inte särskilt ofta på smilbanden, så det är tur att Anna är underhållande. Hennes associationer när det gällde servettbrytningen till nåt mindre trevligt vågade jag inte skriva rätt ut när jag postade bilden på Instagram för då hade nån säkert blivit kränkt. Roligt hade i alla fall fjortisarna vid bordet bakom/framför vårt. Typ tre rätt högljudda, flamsiga personer som tycktes mer intresserade av trams och sociala medier än matro och ätande. I ögonvrån noterade jag att ansiktsuttrycket på serveringspersonalen skiftade en aning vid anblicken av sällskapet. Men de hade i alla fall trevligt och det hade vi också, tror jag. Vi åt och sen gick vi hem. Anna och jag glodde på ett par inspelningar på den numera fungerande DVD-hårddisken (Brottsjournalen och Saknad, aldrig glömd del 2) innan det blev läggdags.

(Som vanligt gäller att klicka på bilderna för att se hela bildtexterna, större bilder, bildspel och kommentera varje enskild bild.)

∼ ♦ ∼

Solen och ett träd vid gamla jobbhuset

Lite vårsol skulle inte skada. Den här bilden är två år gammal snart…

I morse låg temperaturen på strax över nollan, men jag vågade inte ta jympadojorna eftersom väderappen aviserat snö till eftermiddagen/kvällen. Det var annars en ganska ruggig och typisk gråbrun februaridag inledningsvis, med det ljusa inslaget av att detta är Biografmaskinistens födelsedag. Firandet av denne från min och andras sida sker emellertid först på lördag, men jag har grattat och har haft en sms-dialog med födelsedagsbarnet. Och kan du tänka, vårsolen tittade fram nån gång på eftermiddagen!

Jag var trött i morse och hade gärna legat kvar i sängen. Så blev det förstås inte, men kanske på fredag… Jag har ansökt om semester. Inget speciellt eller roligt jag ska göra, jag behöver bara vara ledig.

Kommunikationsplan för ett team

Jag har påbörjat en plan, dock inte för ett team utan för ett projekt.

Min måndag på jobbet flöt på bra. Den här veckan blir det inget nyhetsbrev, vilket frigör tid för annat. Bland annat jobbar jag med göra korrigeringar och uppdateringar av våra texter på intranätet. Dessutom ska ett tjugotal sidor översättas till engelska. Vidare har jag fått en förfrågan om att ta fram en kommunikationsplan och påbörjat detta arbete. Spännande i veckan blir det på onsdag när jag ska ha en dragning på tio minuter för mina kommunikatörskollegor på universitetet om de övningar i kommunikation som jag har haft med teamen på min avdelning.

Jag fick en pratstund med min linsoptiker på eftermiddagen och nu ska jag prova en annan typ av lins. Det är emellertid en beställningsvara som tar cirka två veckor på sig. Förhoppningsvis väntar jag på nåt gott när jag nu får vänta så länge. Men kanske ska jag tagga ner förväntningarna den här gången. Jag har ett synfel som troligen inte går att korrigera med kontaktlinser.

To be continued…

∼ ♦ ∼

Katterna, framför allt Tisslingarna, är väldigt sällskapssjuka just nu. Anna fick knappt duscha igår kväll utan sällskap. Lucifer gick omkring och skrek. I morse var de emellertid tysta och hade ingen jamsession. Men Citrus, som har lite autistiska drag, låg på diskbänken medan jag åt frukost. Lucifer ville vara ännu närmare och la sig på köksbordet – dock först efter min frukost, när jag satt och läste. Min nya bok på gång är spännande, men upplevelsen är tyvärr lite förstörd eftersom jag ser TV-seriens Sebastian Bergman framför mig i form av Rolf Lassgård. Jag har inget emot Rolf Lassgård som skådespelare (vi är för övrigt släkt fast på rätt långt håll), men vill skapa mina egna bilder när jag läser.


I kväll behövde vi åka och handla.
Inget vi såg fram emot, men katterna måste ha mat, liksom vi själva. Bara att bita ihop och åka iväg, alltså. Jag lät Anna stanna hemma och vila framför spisen mot löfte om att ha kaffet klart till min hemkomst.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Trams, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Söndag kväll den 10 februari och måndagen den 11 februari 2019: Kinesiskt och sällskapssjukt

  1. Mösstanten skriver:

    Så jobbigt att vinterbootsen inte fungerar bra. Det finns förstås inte plats till att lägga i en fjädrande sula?

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Fast det är inte bara under foten utan ovanpå foten, i lederna. En sula får nog inte heller plats, nej, annars skulle jag ha lagt i mina specialgjorda inlägg som jag fick när jag hade hälsporrar.

      Gilla

  2. FEM skriver:

    Men vaffaan! Är du OCKSÅ släkt med Lassgård???!! Min kusin är gift med hans kusin! Släkt i släktens släkt…eller nåt. Kul! Då är ju du och jag också släkt…:):):)

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Mammakusinen B är släkte med Lassgård genom sin mamma, som var gift med en bror till min morfar. Faster Ester, om du minns? Hon som var så snäll och hjälpte oss så mycket och ofta när mamma var sjuk. Ester var, precis som Lassgård, från Östersundstrakten.

      Så jaaaa… Då är vi ju släkt, du och jag! 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.