Sista dagen i januari 2019: Katten Överallt och jävligt kallt


 



Kära dagbok…

Lucifer på vår säng

Lucifer, Katten Överallt, tronar på vår säng där han absolut INTE får vara. Anna tog bilden.

Lucifer är en av våra tre katter och den enda killen i familjen Katt. Just nu frestar han rätt mycket på våra tålamod genom att han jamar och krafsar på sovrumsdörren. I natt startade han sitt ylande – låter lite likt en varg, faktiskt – vid tvåtiden. Och nej, det blir varken mat eller sällskapslekar så dags. Till sist gav han upp – för att återvända med nya krafter vid femtiden. Anna och jag lät oss icke bevekas. Han fick vänta tills klockan var kvart i sex och Anna skulle kliva upp. Jag vet inte om han är hungrig eller sällskapssjuk eller helt enkelt bara vill in till oss i sovrummet. Och i sovrummet får katterna absolut INTE var – hårfri zon, liksom. Igår kväll gjorde han en fuling och smet in där utan att jag märkte nåt. Jag dammsög nämligen och då brukar katterna springa all världens väg och gömma sig. När jag dammsuger är enda gången jag kan ha sovrumsdörren öppen – katterna är livrädda. Dock inte igår och dock inte Lucifer, uppenbarligen. Som tur var upptäcktes Lucifer, Katten Överallt, av Anna. Då låg han och tronade ovanpå vår säng… Han lockades ut med hjälp av mat.

Lite senare igår kväll skulle jag sätta mig vid datorn och beställa en premie för att jag är med i en undersökning om livsmedelsinköp. Jag hade samlat på mig så många poäng att det räckte till en surfplatta, nåt som kan vara bra att ha när en ska kolla på Play eftersom DVD-hårddisken – eller dess kabel eller uttaget i TV:n – inte funkar som den ska. Och så kan vi titta tillsammans i sängen, till exempel, om vi vill. Igår såg jag ett program på mobilen och det var inte helt optimalt. Hur som helst, det var tur att jag kände efter ordentligt på skrivbordsstolen innan jag satte mig. Under filten låg nämligen… Katten Överallt och sov så gott. Nåja, katten upptäcktes i tid och lever uppenbarligen (nattylningarna). I morse var han fortfarande väldigt på och häckade i badrummet. Jag gillar inte att ha publik när jag går på toa eller duschar, men försök flytta på sex kilo katt när klockan springer iväg…

∼ ♦ ∼

Minus elva komma en grad

Skitkallt i morse.

Kvicksilvret har krupit neråt igen. Eller de digitala siffrorna på vår enda fungerande termometer hemma visade elva minusgrader i morse. Jag är så trött på kylan och halkan! Januari och februari – och ibland även mars – är de värsta månaderna på året, tycker jag. Jag har hellre två, tre november. Vill inte ha skitkallt. Mörker är OK, även om jag gillar det ljusa också. Och det går mot ljusare tider, det märker jag när jag går till och från arbetet. I morse tog jag en rätt fin bild vid Nybron över Fyrisån mitt i stan. Jag försöker intala mig själv att Uppsala är min stad. Ibland lyckas jag, ibland misslyckas jag. Det är inte här jag hör hemma, men det är här jag bor sen 1982. Det ena är mina känslor, det andra ett faktum.

Fyrisån Uppsala från Nybron

Fyrisån fotad från Nybron i centrala Uppsala.

∼ ♦ ∼

Idag har jag mestadels arbetat med mitt nyhetsbrev på jobbet. Jag fick jaga på en sjukling om det sista underlaget och vi diskuterade även skriftlig information till nyanställda och jag fick även jaga på en redan stressad kollega. Nyhetsbrevet lay outade jag efter lunch. Och så var arbetsdagen slut.

I kväll blir jag ensam ett tag, för Anna är ute i Förorten för att delta i ett möte och för att laga mat och äta tillsammans med delar av sin familj. Jag har tagit emot hemkörda varor och stuvat in dem efter att ha haft en rejäl dust med min dator. Snart ska jag slå ner bakdelen i bästefåtöljen för att amatörvärdera antikviteter i kvällens Antikrundan. Kanske hinner jag läsa en stund också – läsningen av Den nionde graven går i en rasande fart trots att lässtunderna är få och korta i och med att jag jobbar (heltid).

För övrigt har jag via e-post meddelat advokaten att jag avsäger mig mitt legat, mitt arv från vännen L. Jag har tyvärr ingen möjlighet att ta emot det som mitt liv är just nu. Suck…

∼ ♦ ∼

Igår la jag ut nedanstående bild på Instagram. Flera personer tyckte att den var asrolig. Själv tycker jag att den är pinsam och dum. Det handlar nämligen om att nån har suttit och ätit nåt med räkor nånstans på min arbetsplats där en kanske inte just ska sitta och äta. I vart fall ska en städa efter sig, tycker jag. Sånt här ska en inte lämna till lokalvårdarna. Jag tror inte att de heller gillar ”doften” av gamla räkor. Skämmes, vuxna människor!

Räka på mattan

Skämmes vuxna människor som inte plockar upp efter sig!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sista dagen i januari 2019: Katten Överallt och jävligt kallt

  1. Mösstanten skriver:

    Jättefin morgonbild från Uppsala. Jag tycker om katter – men vid närmare eftertanke – jag sover ofta illa ändå. Hoppas kattkillen blir snällare på nätterna.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja det var en fin morgon. 🙂 Idag är det dessvärre grått och trist och snö att vänta. 😦

      Lucifer är väl inne i nån väldigt ”mammig” period, tror jag. 😛 Han vill vara med oss hela tiden och tycker inte om när vi stänger in oss i sovrummet för att sova. I natt var det hyfsat lugnt, men Anna skulle upp tidigt, så hon hann väl få rätt tyst på honom.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.