Tisdagen den 29 januari 2019: Insnöad tisdag


 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan gillar inte snö

Nej, Tofflan gillar inte snö.

Idag hade jag inte den minsta lust att sticka ut näsan. Men jag måste ju till jobbet. Det var bara att bita ihop, dra luvan på dunjackan över huvet och ge sig iväg. Jag känner mig alltid som Mårran när jag lufsar i min dunjacka, för jackan är stor och svart. Kroppen inuti den är också rätt stor. Igår smällde jag i mig resterna av chokladkaka från helgen. Jag gör alltså inget för att den stora kroppen ska bli mindre.

För övrigt vet jag att det ännu bara är januari, men det hjälps inte. Jag gillar inte vintern och jag gillar inte snön. Det har varit massor av olyckor, för folk verkar uppenbarligen inte förstå att en måste framföra fordon – och gå – på andra sätt när det är snö än när det är barmark. Jag själv har övergett mitt vanliga promenadstråk till och från jobbet förbi Domkyrkan och Gustavianum, genom Odinslund till förmån för gågatan och Mördarbacken*. Där är det nämligen värmeslingor och barmark. Jag har ingen lust att halka och bryta nåt ben i kroppen.

Även idag gick arbetsdagen snabbt. Två möten på förmiddagen, jobb med mitt nyhetsbrev och jobb med ett material för nyanställda på förvaltningen sammanfattar dagen. Det snöade av och till och mest hade jag lust att gå hem och dra nåt gammalt över mig. Men jag behövde handla lite och så hade jag ju fått tid för synundersökning hos en linsoptiker. Hade. Strax före lunch ringde de från optikern och avbokade tiden på grund av sjukdom. Suck… Några tider inom rimlig framtid hade ingen av butikerna i den optikerkedjan, så jag kontaktade Annas optiker och fick tid på måndag efter jobbet. Nåväl, jag köpte min yoghurt OCH jag köpte gardiner till köket – som vi båda var överens om borde passa. Strykning väntar!

Gardiner till köket

Dessa ska strykas i kväll och förhoppningsvis passar de i köket.


Auktionssommar och Brottsjournalen får avrunda
min insnöade tisdag. Inte ens Lucifer var intresserad av att gå ut (på balkongen).

Lucifer sover på fällen i soffan med ryggen mot kameran

Inte ens Lucifer ville gå ut idag…

∼ ♦ ∼

Och sen blir jag trött på alla som följer strömmen, som inte orkar skriva egna saker utan måste ha teman eller motsvarande. Vad hände med spontanitet, kreativitet, inspiration??? Det finns så många duktiga där ute som inte tycks tro på sin egen förmåga utan måste göra som ”alla andra”. Värst av allt är när jag ser författare beklaga sig. Att skriva är ett jobb. Ta det på allvar. Det handlar om att jobba sig igenom. Skriv skriv skriv. Det blir inga böcker skrivna genom att beklaga sig.

blodpenna

Sluta följa strömmen, sluta klaga. Skriv skriv skriv!

∼ ♦ ∼

*Mördarbacken = Carolinabacken


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tisdagen den 29 januari 2019: Insnöad tisdag

  1. Mösstanten skriver:

    Äsch! Man måste väl få klaga ibland. Det är klart att det inte hjälper mer än att man får pysa ut lite ånga. Sedan gäller det att jobba förstås. Men skrivkramp har ju varit ganska vanligt i den litterära historien.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Visst måste en få klaga ibland! Men har en skrivandet som yrke, nåt en försörjer sig på, är det kanske inte alltid så klokt – eller roligt för läsare och presumtiva kunder – att ständigt beklaga sig i sociala medier att en inte kan producera. Ett tips är att jobba med nåt annat, ett vanligt jobb, kanske, ett tag. Och alla vet väl att lösningen på kramp är rörelse!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.