Ett inlägg om ett vin.

Lätt, smakrikt och prisvärt.
I helgen drack vi tre olika viner. Två av dem hade vi provat förut, men till söndagsmiddagen serverade jag en väl luftad flaska Chianti del Barone Ricasoli 2017. Dels tycker jag att chiantiviner är goda, men lätta, dels är det inte mycket socker i just det här vinet. Vi tog var sitt glas till maten, jag tog ytterligare ett halvt efteråt. Tung i huvudet ville jag inte bli – och blev det inte heller.
Systembolaget föreslår fläsk, lamm eller buffémat med vinet. Jag serverade stekt och välkryddad kalkonbröstfilé med mycket vitlök i såserna och smöret. Anna hackade grönsaker och blandade ihop en skål färska härligheter, ugnen värmde potatisklyftor respektive blomkål till oss.
Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft (jag har rättat korrekturfel):
”Fruktig smak med inslag av fat, mörka körsbär, örter, skogshallon och vanilj. […] Fruktig doft med inslag av fat, körsbär, kanel och hallon.
Jag tyckte att vinet var så lätt som jag hade hoppats på. Ändå var det smakrikt och jag kände tydligt smaken av mörka bär och något mer, eventuellt örter. Vaniljsmaken blev också framträdande när jag drack vinet till vit choklad.
Toffelomdömet blir det högsta. Det här vinet är helt klart värt sina 95 kronor.
Livet är kort.