Kära dagbok…
Antikkunnig, minsann!
Jorå, jag är en nörd, det vet jag. Och som sådan har jag ett favoritprogram på TV: Antikrundan. Programmet har nu sänts i 30 år (!) och jag har väl följt det åtminstone 20. Jag tycker att det är roligt och intressant, men framför allt lärorikt. De senaste åren har jag också amatörvärderat hemma i bästefåtöljen via en app. Sommaren 2015 bockade jag av att fysiskt besöka Antikrundan under inspelningen i Uppsala på min bucket list, alltså saker jag vill göra innan jag ‘kick the bucket’, dvs dör. Jag kan säga att det blev lite av en besvikelse – jag köade hur länge som helst och fick sen träffa en ganska grinig värderare. Men… gjort är gjort och det var en upplevelse trots allt.
Igår kväll var jag med i Solna, vid Koppartälten i Haga, där jag promenerat så många gånger tidigare i livet. Fast från bästefåtöljen, dårå. Och jag fick många fullträffar på mina värderingar samt några totalmissar – fast fullträffarna var faktiskt fler. Så jag fick diplom som Antikkunnig. Det tyckte jag var roligt! Det är så sällan en får veta att en är lite bra eller har gjort nåt bra, så jag skröt om det på Instagram och nu här på bloggen.
∼ ♦ ∼
Jag mår bättre. Och den som fattar, fattar.
Kära dagbok, noterade du att jag inte inledde med att skriva om hur jag mår? Det är för att jag faktiskt mår lite bättre. Jag vågar knappt säga det, för förra gången blev det ett bakslag. Men fan… tre veckors förkylning och hosta… nu måste jag må bättre snart! Näsan var hemsk så sent som vid lunchen igår, men i morse kände jag mig lite mindre täppt och snorig. Däremot började jag hosta så snart jag kom ut. Det har ju blivit neråt tio minusgrader igen och det gillar inte luftrören. Jag har kontaktat min husläkarmottagning elektroniskt för att förnya recept som inte har med förkylning och hosta att göra. På eftermiddagen fick jag meddelande om att recept är fixade och att jag kan hämta ut medicinerna på valfritt apotek. Är jag inte friskare på måndag ringer jag att få en läkartid. Jag har dessutom fått en knuta som jag skulle vilja att en doktor tittade på. Mer om detta skriver jag inte här och nu utan på annat ställe. Den som fattar, fattar.
∼ ♦ ∼
I morse blev jag väckt en halvtimme innan mobillarmet var ställt. Ja det var förstås katterna som ville ha mat. Detta plus att jag var ensam som skulle upp tidigt i morse gjorde att jag inte bara hade tid att duscha utan även tvätta håret, tömma kattpottorna och knyta ihop ett par soppåsar. Jag åkte aldrig ner med soporna i soprummet, för så gott om tid hade jag inte. Jag var nämligen hårdbevakad av Lucifer. Så snart jag stängde dörren till badrummet – ibland vill en ju vara lite privat där – började han jama utanför och ville in. Han har fått en ny favoritplats ovanpå tvättkorgen. Det är inte så att han gosar med smutstvätten, nej han ligger där och sover. Och smygtittar.
∼ ♦ ∼
Boken till vänster berörde så mycket att jag måste läsa en enkel bok härnäst.
Idag är det fredag och helgen ligger framför mig som blanka blad. Jag frågade igår kväll vad/om vi skulle äta i kväll för nåt gott. Inget svar då, men idag blev det bestämt per sms att vi ska äta räkor. Detta gjorde att jag åt varm vegetarisk lunch på jobbet. Förmiddagen jobbade jag mest med mitt nyhetsbrev. När det var publicerat ägnade jag mig åt en text och ett anslag där vi vill få människor att göra på ett annat sätt. Sånt är inte alltid enkelt, som bekant. Jag har i alla fall bestämt mig för att ge en del saker viss tid innan jag fattar ett beslut. På så vis får jag möjlighet att kolla alternativ under tiden. Jag orkar inte leva ett liv i ständig oro, det står mig upp till ögonbrynen. Nu vill jag bara leva. Våga drömma om andra äventyr än litterära vid frukostbordet.
Men asså… Alex Schulmans bok Glöm mig… Den berörde mig. På djupet. Nästa bok får därför bli en enkel (?) deckare igen.
∼ ♦ ∼
Fredag kväll och jag gick hem lite tidigare från jobbet. Jag har bäddat rent och dammsugit två rum. Anna har varit ledig idag och städat, tvättat, handlat, klätt om en kökssoffa med mera. I morgon försöker vi få upp resten av julsakerna på vinden. Men nu… nu blir det räkor!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Antikrundan har jag tittat mycket på. Ett trevligt program. Men nu för tiden har jag alldeles kommit ifrån vanligt tv-tittande. Tror att det är paddan som gör det.
GillaGilla
Å jag älskar Antikrundan och tittar alltid. Ibland spelar jag in på DVD-hårddisken när t ex vi följer en serie och min sambo jobbar. Vid enstaka tillfällen kollar jag på Play, men har svårt att se på dator eller mobil.
GillaGilla