Måndagen den 14 januari 2019: Friskt och sjukt


 



Kära dagbok…

Bitmoji good morning

Nån god morgon var det inte i morse…

Idag var det äntligen dags för jobbstart för min del. En hel vecka senare än jag hade tänkt. Det var också skitkallt i morse, så jag svepte in mig i dunjackan. Promenaden till jobbet tog nästan en halvtimme – kondisen har blivit mycket sämre på de här veckorna. Jag trodde att jag skulle dö tre gånger. Men jag överlevde och jag överlevde första arbetsdagen också. Det jag snabbt upptäckte emellertid var att jag tappar rösten så snart jag pratar mer än tre meningar. Därför försökte jag vila den så mycket som jag bara kunde. Väldigt lätt i mitt yrke som kommunikatör, som du förstår… (<== ironi)

Nån god morgon var det inte direkt i morse. Jag vaknade trekvart före mobillarmet av att en kisse spydde utanför sovrumsdörren. Lucifer hade kräkts upp en hårboll på mattan. Jag for upp och torkade och hoppade tillbaka ner i sängen en stund till. När sen Anna hade gett katterna mat – hon gick upp en kvart senare – var det dags för nästa kisse att spy, denna gång Citrus. Nu får vi hoppas att det bara var nåt tillfälligt och att båda Tisslingarna är friska till kvällen. Det var lite svårt att gå ifrån dem i morse…

Diskhokatterna Lucifer och Citrus

Diskhokatterna a k a Tisslingarna spydde båda två i morse.

∼ ♦ ∼

Papegojlampa

Fint i sovrumsfönstret.

Det gick trots allt rätt hyfsat att jobba idag. Jag hade kollat jobbmejl lite vartefter och märkt ut dem jag behövde ta tag i – eftersom jag ändå var inne och tidrapporterade varje dag. Inte glömde jag bort att friskanmäla mig heller. På mitt tangentbord låg ett kuvert med uppgifter om min nya lön. Det blev ett påslag med 600 kronor och det är aldrig fel. En stor del av dan gick åt till att skriva, resten gick åt till att hämta hem system- och programuppdateringar. En ny licens krävde först uppdatering, därefter avinstallation, sen nyinstallation. Det krånglade och tog tid, men jag fick god hjälp.

Hemmavid är jag glad att jag ”avinstallerade” julen. I kväll ska jag försöka orka gå upp med de sista grejorna till vinden om inte Anna ska skicka med nåt mer. För övrigt tycker jag att amorinlampan i Bokrumsfönstret blev riktigt fin, men ännu finare blev papegojlampan i sovrumsföntret. Den skulle ha varit rolig att ha i Mellanrummet a k a Matrummet a k a Djungelrummet, som är lite av katternas rum, men Anna har en fin elefantlampa till det fönstret. Bara nu inte Tisslingarna välter den…

Nu är jag ganska slut efter första arbetsdagen på tre veckor, så jag ska göra som Lucifer och blunda en stund…

Lucifer sover

Nu ska jag blunda som Lucifer en stund.

∼ ♦ ∼

Och avslutningsvis: tack Bokus för boken som jag inte fick sist, men som kom idag. Ni hade inte glömt mig!

Alex Schulmans bok Glöm mig

Bokus hade inte glömt mig!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Måndagen den 14 januari 2019: Friskt och sjukt

  1. Mösstanten skriver:

    Skönt att det funkade att jobba i alla fall. Och katterna var visst okej sedan? Vilka fina lampor ni har. Den där boken Glöm mig får jag inte glömma att läsa så småningom.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Men det är knappt. Sitter här på lunchen och funderar över doktor alt. gå hem. Känner mig jätterisig. 😦 Katterna mår bra igen, de spyr ibland så där, ffa när de har fått i sig hår från sina pälsar när de tvättar sig.
      Lamporna var min mammas, ursprungligen… farmors, egentligen.
      Glöm mig ska jag läsa härnäst, när jag har läst ut Anna Jansson-boken.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.