Kära dagbok…
Nån god morgon var det inte i morse…
Idag var det äntligen dags för jobbstart för min del. En hel vecka senare än jag hade tänkt. Det var också skitkallt i morse, så jag svepte in mig i dunjackan. Promenaden till jobbet tog nästan en halvtimme – kondisen har blivit mycket sämre på de här veckorna. Jag trodde att jag skulle dö tre gånger. Men jag överlevde och jag överlevde första arbetsdagen också. Det jag snabbt upptäckte emellertid var att jag tappar rösten så snart jag pratar mer än tre meningar. Därför försökte jag vila den så mycket som jag bara kunde. Väldigt lätt i mitt yrke som kommunikatör, som du förstår… (<== ironi)
Nån god morgon var det inte direkt i morse. Jag vaknade trekvart före mobillarmet av att en kisse spydde utanför sovrumsdörren. Lucifer hade kräkts upp en hårboll på mattan. Jag for upp och torkade och hoppade tillbaka ner i sängen en stund till. När sen Anna hade gett katterna mat – hon gick upp en kvart senare – var det dags för nästa kisse att spy, denna gång Citrus. Nu får vi hoppas att det bara var nåt tillfälligt och att båda Tisslingarna är friska till kvällen. Det var lite svårt att gå ifrån dem i morse…
Diskhokatterna a k a Tisslingarna spydde båda två i morse.
∼ ♦ ∼
Fint i sovrumsfönstret.
Det gick trots allt rätt hyfsat att jobba idag. Jag hade kollat jobbmejl lite vartefter och märkt ut dem jag behövde ta tag i – eftersom jag ändå var inne och tidrapporterade varje dag. Inte glömde jag bort att friskanmäla mig heller. På mitt tangentbord låg ett kuvert med uppgifter om min nya lön. Det blev ett påslag med 600 kronor och det är aldrig fel. En stor del av dan gick åt till att skriva, resten gick åt till att hämta hem system- och programuppdateringar. En ny licens krävde först uppdatering, därefter avinstallation, sen nyinstallation. Det krånglade och tog tid, men jag fick god hjälp.
Hemmavid är jag glad att jag ”avinstallerade” julen. I kväll ska jag försöka orka gå upp med de sista grejorna till vinden om inte Anna ska skicka med nåt mer. För övrigt tycker jag att amorinlampan i Bokrumsfönstret blev riktigt fin, men ännu finare blev papegojlampan i sovrumsföntret. Den skulle ha varit rolig att ha i Mellanrummet a k a Matrummet a k a Djungelrummet, som är lite av katternas rum, men Anna har en fin elefantlampa till det fönstret. Bara nu inte Tisslingarna välter den…
Nu är jag ganska slut efter första arbetsdagen på tre veckor, så jag ska göra som Lucifer och blunda en stund…
Nu ska jag blunda som Lucifer en stund.
∼ ♦ ∼
Och avslutningsvis: tack Bokus för boken som jag inte fick sist, men som kom idag. Ni hade inte glömt mig!
Bokus hade inte glömt mig!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Skönt att det funkade att jobba i alla fall. Och katterna var visst okej sedan? Vilka fina lampor ni har. Den där boken Glöm mig får jag inte glömma att läsa så småningom.
GillaGilla
Men det är knappt. Sitter här på lunchen och funderar över doktor alt. gå hem. Känner mig jätterisig. 😦 Katterna mår bra igen, de spyr ibland så där, ffa när de har fått i sig hår från sina pälsar när de tvättar sig.
Lamporna var min mammas, ursprungligen… farmors, egentligen.
Glöm mig ska jag läsa härnäst, när jag har läst ut Anna Jansson-boken.
GillaGilla