Tisdagen den 8 januari 2019: Pesten, men inte ett barr (ha ha haaa…)


 



Kära dagbok…

Bitmoji Im sick

Need I say more..?

Ja inte 17 trodde jag att jag skulle drabbas av pesten, men det verkar inte bättre. Jag mår fan inte alls bra. Orkar ingenting, ändå kan jag inte låta bli att försöka. Att sjukanmäla mig var i alla fall helt rätt. Igår trodde jag att jag skulle få spel på dels tidrapporteringssystemet, dels lönesystemet där vi måste logga in för att sjukskriva oss. Jag har inget tålamod när det krånglar och ingen ork. Idag var jag in en kort stund för att tidrapportera. Självklart kunde jag inte låta bli att läsa mejl. Sen orkade jag inte mer utan loggade ut. Och vilade lite, precis som katterna (även om bilderna är från igår).


Anna började inte jobba förrän klockan 16 idag.
I stället har hon slitit här hemma. Visserligen kommer vår tvättmaskin på torsdag och installeras även då, men tvättkorgen var överfull. Anna hade bokat tvättstugan i morse utan att jag visste det. Hon kände att hon ju ändå måste strunta i sin sovmorgon eftersom jag inte var kurant nog att leka tupp klockan sju i morse för den vars jullov nu är slut.

Granbarr på golvet

Inte ett barr…

Sen var det det här med gröngölingen… Julgranen… Den hade inte fått vatten på några dar och idag blev det därför ajöss. Anna plockade ner kulor och tomtar och glitter och ljus och skit allt möjligt. Mitt bidrag var att sitta på vardagsrumsgolvet och lägga in en av ljusslingorna i sin kartong. Till nästa år har vi köpt en trådlös ljusslinga. Separation tänker vi inte på, det lär bli kaos med julsakerna i såna fall, allt är blandat (i alla fall i julgranslådan). Vi hade köpt en granpåse (snarare jättesäck) på Designtorget på nyårsafton. Påsen var rymlig och bra, men lite vek. Jag fällde Clark Kents* säten och Anna bredde ut en filt för säkerhets skull. Bilen var barrfri! Sen körde jag till återvinningscentralen i Boländerna och kastade granen.

Struva och pepparkakor

Struva och pepparkakor i medicinskt syfte. Struvan rev gott i min kliande hals.

Självklart dog jag nästan av ansträngningen. Tyckte att alla tittade konstigt på mig. Håret stod på ända och var fullt av barr – trots att granpåsens ask utlovade ”inte ett barr”. (Funkade i alla fall i bilen.) Jag hade borstat tänderna, men inte duschat och jag hade skitigaste jeansen på. Ja ja, nu är granen borta i alla fall. Men barr… det hittar vi överallt trots att Anna har dammsugit. Belöningen, efter att jag fått duscha och vila, blev sen kaffe, pepparkakor och var sin struva. Eller belöning och belöning… Struvan intog jag i medicinskt syfte, för den rev så gott i min kliande och numera lite såriga hals och käft.

Ytterligare en stunds vila innan jag skjutsade Anna till jobbet. Vi har ett riktigt skitväder här, fruktansvärt snöslask. Nån kom hem med genomblöta skor, så jag rotade fram ett par torra strumpor och stoppa tidningspapper i dojorna. Nya och förhoppningsvis vattentäta skor är på gång, har jag hört.

Anna har lagat middag åt oss, så vi har bara att värma var sin portion. Jag känner mig så bortskämd. Tack älskling för allt du gör och allt du har gjort idag när din pestsmittade sambo inte orkar!

∼ ♦ ∼

Läsa orkar jag hyfsat i alla fall, men eftersom det blir med mina gamla brillor ser jag inte så bra. Därför klarar jag inte av att läsa så länge. Idag blev det trots allt bokbyte, från en bok om rätt mycket kropp (och själ!) till skuggor som viskar. Jag har härmed påbörjat min allra sista julklappsbok, den jag fick av vännen FEM.

Böckerna Kring denna kropp och Viskande skuggor

Bokbyte från rätt mycket kropp (och själ!) till skuggor som viskar.

∼ ♦ ∼

I morgon ska jag försöka att gå ut, det vill säga ta en liten promenad bort till Korgtassen. Det är en ens halva vägen i längd mätt som till jobbet, men jag måste börja nånstans och se om eller vad jag orkar rent fysiskt. Mitt nya mobilfodral har kommit och dessutom behöver vi fylla på med lite basvaror i kylen. Ska bara orka, pest eller inte…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tisdagen den 8 januari 2019: Pesten, men inte ett barr (ha ha haaa…)

  1. Mösstanten skriver:

    När jag ser din barnbild är jag glad att vi inte hade gran. Den där boken av Stina Wollter har jag funderat på om jag skulle läsa.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Vi är glada att vi hade världens finaste gran över jul. Det var en dröm som blev sann för min del, hela proceduren att köpa gran, släpa hem etc.
      Läs mer om boken i inlägget om boken här!

      Gilla

  2. annettejuhlin skriver:

    Usch så jobbigt att vara sjuk, man blir ju helt orkeslös. Vi har klarat oss ganska bra, men i dag börjar jobb och skola igen, och då sprids väl smittorna för fullt. Yngsta dottern vill absolut ha granen kvar tills helgen, så nu står den där och ser litet trött ut, men fint när det lyser upp. Det kommer att bli många barr på vägen ut, eftersom vi nog bara har vattnat den en gång sedan den kom in… Krya på dig!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja det är jobbigt när en vill vara i farten, men inte orkar. Men ju mer jag gnäller desto friskare blir jag, tror jag nog. 😉 Jag är förkyld och hostig vart tionde år och det är ganska precis tio år sen nu.

      Vår gran fick vatten flera gånger om dan i början, men efter nyår blev vi mer sparsamma. Då började barren falla, framför allt när kattern upptäckte hur roligt det var att busa under granen. 😮

      Gillad av 1 person

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.