Måndagen den 7 januari 2019: Sjukdomsvinster, men hyper, hostig och vresig


 



Kära dagbok…

Lucifer och boken kring denna kropp

Sjukdomsvinst – myskatt och bra bok!

Jorå jag lever, tackar som frågar, typ ingen. Och faktum är att jag känner mig aningen, aningen bättre. I vart fall vresigare. Kände hur temperaturen steg när nån okänd person tyckte att vår (= husets) uteplats  på gården var ett bra ställe att skrika i mobiltelefonen på. Jag vill inte höra andra människors telefonsamtal. Är majoriteten av alla ringande människor hörselskadade så de måste skrika när de telefonerar? Hur kul är det för den de pratar med när högtalarfunktionen dessutom är på? Nä, i nästa liv ska jag vara telefonlös. Fast… ärligt talat har jag inte så mycket röst just nu… Kanske är det därför jag är lite vresig…

Igår kväll förvarnade jag Tjifen om att jag är sjuk och blir hemma. Jag passade också på att mejla växeln så de kopplar bort min telefon (alla samtal går till min tjänstemobil) och så skrev jag ett nytt autosvar som alla som mejlar mig får. I morse mejlade jag in till cheferna att jag är sjuk. Jag har ännu inte orkat gå in i lönesystemet och sjukanmäla mig, men eftersom jag nu har sparkat igång min dator kanske jag ska göra det. Ja det är ett helt företag att sjukanmäla sig, så det är tur att jag mår lite bättre idag. Jag har fått tillbaka en del av luktsinnet, jag är mest täppt men nyser inte och hostan har ”lossnat” lite. Katterna tycker inte om när jag hostar, fast de verkar gilla att jag är hemma. Lucifer fick komma in en stund i sovrummet i morse. Som han njöt! Han tvättade sig och sussade och spann. Och jag orkade läsa en stund i Stina Wollters bok. Den utger så mycket energi att jag bara kan läsa ett kapitel i taget, ungefär. Men en får lov ändå att säga att det är en  sjukdomsvinst att få vara hemma med myskatterna och läsa.

∼ ♦ ∼

Anna hostar fortfarande och verkar mer förkyld nu, men rasslade iväg till jobbet. De ringde och ville att hon skulle komma in tidigare, dessutom. Så blev det inte av olika jobbskäl.

Fjollig tomte

Den fjolliga tomten med godis får stå framme ett tag till.

Ett tag var vi inne på att ha julgransplundring igår,men jag orkade inte. Vi har därför såväl julgran som julsaker kvar. Jag plockade av tre juldukar i sovrummet bara idag och slängde i vår överfyllda tvättkorg. Kanske att vi börjar med resten av julen i morgon. Jag kan ju alltid sitta i en fåtölj och stoppa ner julgranskulor – om vi har några hela kvar. Vi får se. Orken kommer och går. Det var ett klokt beslut att sjukskriva mig i morse. Det är en sak att ha lite ork här hemma, men att först orka gå till jobbet och sen orka jobba… Nej, det hade inte funkat.

Jag har väl trots allt nån sorts H som är hyper i diagnos, för så snart jag känner mig lite bättre vill jag göra nytta. Sen blir jag helt slut. Idag tömde jag pottor och samlade ihop soppåsar. De har stått hela dagen i hallen, jag orkar inte åka ner till soprummet. Jag har kört en diskmaskin, men jag har inte orkat plocka ur den rena disken. Sen dammade jag – i sovrummet. Jag satt på sängen eller golvet. Och så dammsög jag upp några barr – här finns ju ett och annat. Det går alldeles utmärkt att ligga vid granen och dammsuga, kan jag meddela. Katterna blev förstås först jätterädda, sen skitsura eftersom Helvetesmonstret* var igång, så när jag var färdig fick Lucifer spel och slet ner en ängel från julgranen och våldförde sig på den. Och några kilo barr slet han också ner, dessutom… Nej, ingen bild, jag orkade inte. Jag tog bara fram sopkvasten och skyffeln. Nu hör jag hur det rasslar barr igen…

Brevbärarna levererade lite läsmaterial. Först kom Journalisten, sen Antiktidningen. Men jisses så konstig brevbärare nummer två var! Antiktidningen och lite annan post gled ner på dörrmattan. Sen började han trycka in nåt med våld i brevinkastet. Jag öppnade då dörren och meddelade att jag var hemma. Då sprang han nerför trapporna. Jag såg väl skitläskig ut. Det var en påse till Anna som brevbäraren nu hade fått att fastna. Det tog en stund innan jag fick loss den. Påsen verkade ha hållit i alla fall. Men en undrar ju vad det är för galningar som delar ut post här. Trycka in saker med våld, liksom…

∼ ♦ ∼

Nu ska jag masa mig in i duschen. Allt är en kamp mot orken just nu.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Personligt, Trams och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Måndagen den 7 januari 2019: Sjukdomsvinster, men hyper, hostig och vresig

  1. FEM skriver:

    Haha! Nog låter du vresigare alltid. Det märks redan i mening nummer 1. Vi som läser här och kanske är av den trevligare sorten hoppas förstås att du ska pigga på dig och blir frisk. Vi vill nog inte vara för på och störa utan bara konstaterar att du är sjuk och du måste bli frisk. Om du vill kan vi höras på telefon nån kväll när du är talbar och inte hostar för mycket.

    Ja, så tänker jag i alla fall.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ha ha ha, ja jag vet att det finns ett antal godingar här som läser, såna som du, FEM! Ni stör inte, kommentera på bara. Men telefonera får nog vänta, jag tappar rösten helt av och till. 😦 Just detta gillar somliga väldigt mycket, dock…

      Gilla

  2. Mösstanten skriver:

    Du lyckades skrämma brevbäraren i alla fall!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag jag såg väl inte klok ut, håret på ända, ilsken för jag satt och brottades med jobbets tidrapporteringssystem + sjukskrivningssystem och så låter det som om nån galning försöker pressa sig in genom brevinkastet på vår ytterdörr… Hornen växte väl ut, kan jag tänka.

      Gilla

Lämna ett svar till Mösstanten Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.