Kära dagbok…
Smaklöst till i afton.
På hemvägen igår köpte jag det mest smaklösa jag nånsin köpt i klädväg i hela mitt liv. Självklart önskar jag att jag hade kunnat köpa nåt snygg och fint och smakfullt – och framför allt nåt som just jag passar i. Tyvärr klarar jag inte av det, så jag valde den smaklösa vägen. Det här inlägget har jag skrivit i förväg och tidsinställt publicering för till i kväll. Jag ville nämligen inte att nån skulle råka se klädesplaggen här intill innan jag bar dem. Tröjan är stickad och på framsidan finns en ren med horn, glasögon och en rejält röd nos. Som pricken över i köpte jag en fluga med tomtemönster. Den vet jag bestämt att jag lär bli galen på för den lär klia. Så här pinligt snyggt klädd är jag i afton. Men hellre rolig och smaklös än ful i finkläder. Finkläder är för övrigt nåt jag endast bär på begravningar. Tanken på att ha svarta kavajen i kväll, den jag hade på mammas begravning… Nej, det går bara inte.
Den här fredagen inleddes med vanligt jobb på förmiddagen och avdelningskonferens på eftermiddag. Varje team skulle förbereda en max tio minuter lång presentation till konferensen och i skrivande stund ser jag verkligen fram emot att få ta del av det – jag har inte varit med om det än. (Det är ärligt talat lite läskigt att skriva i förväg, att tidsinställa inlägg.)
∼ ♦ ∼
Igår hade Anna grejat en massa hemma igen, denna gång med hjälp. På kvällen fick jag äntligen dagens första lussekatt (köpe), men också en finfin hembakad pepparkaka. Och eftersom jag bjöd på en bild på mitt Luciatåg igår kommer här även en bild på Annas.
Som vanligt blir bilderna större om en klickar på dem. Då ser en även bildtexterna och kan kommentera varje bild samt se bilderna som bildspel.
∼ ♦ ∼
Luccekatten kräktes lite igår.
Nästan det första jag fick göra igår kväll när jag kom hem var att torka upp kattkräk. Lucifer kräktes, på ett rätt bra ställe, tack och lov. Anna lagade mat så jag tog reda på spyan. Är en snabb blir det inga fläckar. Jag vet inte vad det är med kissen, men han kräks så där ungefär en gång i månaden. Däremellan är han hur pigg som helst.
Med katt, här Citrus, är en aldrig ensam.
Jag väntade därför ett tag med kattkvällsmaten och avslutade Annas påbörjade varv hemma med dammsugningen. Efter go-fikat strök jag mina kläder också. Skönt att få undan sånt ifall jag är ”lite trött” i morgon. I morgon har jag minimalt med måsten, men jag ska ner på stan en tur för att köpa de sista klapparna.
I kväll blir det min tvåveckorssambo tillika morgonsällskap som serverar kattmiddagen. Det är nog lite skönt att vara ensam hemma – och ändå inte – för såväl människa som katt. För med katter är en aldrig ensam. Det kände jag de dagar Anna var i England i slutet av förra månaden och början av denna.
Bror och syster, Lucifer och Citrus, på diskbänken – där de egentligen inte får vara…
∼ ♦ ∼
Nu festar jag loss medan du läser det här. Jag lämnar dig med en lååång tomte så att du inte ska glömma att det snart är jul.
Glöm inte bort att det snart är jul…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 