Lucia 2018: Det betyder VISST nånting, men ibland kommer insikten försent


 



Kära dagbok…

Ibland tror en att en har så mycket tid. En tycker att vissa saker – och människor – förlorar i betydelse. Hur många gånger har jag tänkt:

”Det är inte viktigt för mig.

Mitt Luciatåg

Mitt Luciatåg betyder också nånting.

Bland annat har jag tänkt så när det gäller sånt som rör julen, till exempel gamla julsaker. Igår hade Anna ställt fram mitt Luciatåg på vardagsrumsbordet. Stjärngossen har varit min så länge jag kan minnas, Lucia och hennes tärna fick jag av mamma nån gång på 1990-talet. Anna är bra på det där att blanda sånt som en gång var hennes och sånt som en gång var mitt. Det är på det här viset det blir vårt. Då betyder till och med mitt gamla Luciatåg nånting.

Jag har också tänkt på… gammalt groll. Att det går över eller att jag kan reda ut oförrätter och osämja – sen. Senare. Inte just nu. Helst en annan dag. Sen kommer den dan när det är försent.

Igår när jag kom hem låg det ett brev från en advokat och väntade på mig. Med viss bävan sprättade jag upp kuvertet. Jag fick veta att en person och vän som stöttade mig mycket genom De Sju Svåra Åren hade gått bort i slutet av oktober. Och nu är jag en av arvingarna. Ja, jag ska inte få ärva pengar, men jag ska få ärva det bästa, det som min vän visste att jag tycker är det bästa, nämligen vännens böcker. I skrivande stund har jag ingen aning om hur mycket det handlar om. Jag känner mig mest tagen, lite förlamad och förstummad. Inte minns jag vad vi blev osams om och nu är det försent att göra upp.

”It takes two to tango

heter det och i ärlighetens namn var/är vi nog båda två av den sorten som i vissa sammanhang blir sårad mycket lätt. Vi borde ha rett ut det, båda två borde ha tagit initiativet till det. Men du vet, livet kommer emellan. För min del den omställning en flytt och ett samboskap innebär, för vännens del sjukdom. Att sjukdomen var så svår att den ledde till döden, slutet, hade jag ingen aning om. Och känslorna det rör upp lär stanna i mig en god stund. Vi var och lyssnade på Sarah Klang när min vän dog… Ängel…

∼ ♦ ∼

Kaffe och kaka på årsstämman

Gott kaffe och smarrig fika under en trivsam årsstämma.

Igår kväll slank vi iväg, Anna och jag, på vår första årsstämma i bostadsrättsföreningen. Jag har deltagit i årsstämmor tidigare, men i en mycket större förening. Dessa möten var ibland mest kaotiska gnällmöten där folk mest satt och var elaka mot varandra. Gårdagskvällens möte var litet, trivsamt och effektivt. Med 25 lägenheter i föreningen tror jag stämningen blir en annan. Kanske för att vi har mer koll på varandra – på gott och ont. Årsredovisningen gicks igenom, det blev bra diskussioner om vad vi behöver prioritera och vad vi försöker ha is i magen kring. Gott kaffe och smarrig kaka serverades. Anna och jag fick tillfälle att fråga om vårt element. Vi fick ett nummer till en Janne som fixar sånt. Vi hoppas det blir tid till det innan vintern blir jättekall.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag senare än vanligt. Typiskt, eftersom jag skulle tvätta håret. Nu har jag tack och lov inte så mycket hår att tvätta, men ändå. Vid sjutiden rasslade Anna upp för att se Lucia på TV. Jag hann också få en glimt av såväl Lucia som hennes tåg. Men för mig blev det även en Lucia IRL. Precis som förra året traskade jag till Carolina Rediviva, i år dock på onda fötter. Jag hängde på gänget från Servicecenter och växeln, för ingen av oss hade tid att se Lucia i Segerstedthuset klockan elva.

 

Tomtens säck

Tomtens säck börjar fyllas inför festen i morgon.

Förmiddagen försvann väldigt fort. Först jobbade jag lite, sen var det morgonmöte, sen jobbade jag lite till och så var det Lucia. Efter Lucia satt jag i möte fram till lunch. Efter mitt svanhopp i trappan upp till Tysta matsalen igår – typ ”alla” såg – plus att det var sent kändes det rätt OK att gå till Feiroz och äta pannkakor där. Jag tog med mig jympaskorna i morse i en påse, för idag har jag så ont i båda fötterna av såväl svanhopp som boots. Högerfoten gör ont på ovansidan, vänsterfoten på undersidan. Jag pinade mig till och från jobbet i bootsen, men till och från Carolina och Feiroz hade jag jympaskorna. Tyvärr får jag alltså ha de senare på fötterna på julfesten i morgon kväll. Skitkul – NOT! Det på tiden att jag deltar i sånt här. Även en sån som jag har rätt att få ha lite kul. Om det nu blir kul och inte bara krångligt. Jag har i vart fall inhandlat nåt till min överdel. (Bild kommer vid annat tillfälle.) Tomtesäcken till festen börjar så smått fyllas, mitt bidrag var hårt och platt – gissa vad! (Det blir också dagens julklappstips!)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lucia 2018: Det betyder VISST nånting, men ibland kommer insikten försent

  1. Jostvin Smith skriver:

    Vilket sorgligt besked med din vän 😔 Och jag hoppas att festen blir trevlig . Några av de bästa som jag varit på är dem som jag inte alls hade lust att gå på.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det var mycket sorgligt att få beskedet via en advokat. 😥
      Festen är jag redo för – jag har köpt smaklösa kläder, som sagt. Tidsinställt inlägg med bild kommer i kväll! Jag är inte mycket för såna här festligheter, men känner att det ändå vore trevligt att delta och umgås med mina kollegor även en stund efter jobbet. På jobbet umgås vi ju inte så jättemycket mer än när vi jobbar eller tar en fika ihop.

      Gilla

  2. Vad tråkigt att höra om vännen, förstår att det kändes konstigt att få det via brev sådär.
    Det fick jag uppleva för någon månad sedan när bouppteckning kom för mammas moster, som jag inte själv hade något kontakt med

    Det är väl det som gör det till ett hem som alla trivs i, att blanda sin ägodelar !

    Jag såg två luciatåg irl igår, dels gick våra planeringsavdelning runt här, sen kom dagis.
    Dagisuppträdandet vann med hästlängder men båda var trevliga på sitt sätt.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det kändes jättekonstigt. Vännen och jag hade ingen kontakt på typ två år och så dyker det här upp. Lika som för dig, nästan.

      Jag missade barnashowen här i huset, satt i möte då. 😛

      Gilla

Lämna ett svar till Nillan på nätet Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.