Torsdagen den 29 november 2018: Adventsljust, saffranssött och… tyst


 



Kära dagbok…

Svart adventsstjärna i vardagsrumsfönstret

Svart, men ljust i vardagsrumsfönstret.

Nu är det riktigt adventsljust hemma! Anna har fixat upp adventsstjärnor och dito stakar samt ett par, tre bollar med ljusslingor i. Våra fönster är fint upplysta. Ja, jag erkänner att jag har fuskat och tänt i förväg. Men det blir ju så mörkt annars hemma. Anna ville själv fixa detta innan hon reste. Gissningsvis litar hon inte på mig, att jag kan göra det lika bra och smakfullt. Eller också är hon bara omtänksam och tänker att jag ska slippa hålla på i helgen. Hon har på ett fint sätt blandat våra saker så att en del av bådas adventsprylar finns framme. Tvättat hade hon gjort igår också. Jag fick vara lite omtänksam tillbaka och stryka en del kläder som ev. skulle ut och resa idag. Och så strök jag ju mina kläder också, förstås. Katterna tycker att strykbrädan är hemsk för den kvider när en fäller ut och ihop den. Strykjärnet tror de är en leksak som far fram och tillbaka, ungefär som disktrasan när jag torkar av köksbordet. Mini blir helt busgalen då. Lucifer och Citrus tycker dessutom att sopborsten är retsamt rolig – för att inte tala om dammvippan! Men Helvetesmaskinen, det vill säga dammsugaren, får alla tre katter att springa all världens väg – gärna framför dammsugaren, av outgrundlig anledning, i stället för att smita bakom den, till rum som redan är dammsugna… De är fullkomligt livrädda för den – trots att vi dammsuger så ofta är det som om de aldrig vänjer sig. I kväll tänkte jag damma med vippan och sen ta ett rejält varv med HelvetesmaskinenAnna har som sagt gjort mycket fint i fönstren, men under tofflan knastrar det.

Saffranskakor och pepparkaka

Typiskt gott adventsfika.

Det är redan första advent på söndag. Jag får tända första ljuset i sällskap av familjen Katt. Kanske köper jag hem nåt gott till eftermiddagskaffet. Igår fick jag en föraning av hur smarrigt adventsfika kan smaka. Saffranskaka och pepparkaka åt jag strax innan sänggång. Mycket mumsigt tyckte jag, min mage höll inte riktigt med i morse. (Eller också lyckades jag få med mig bakterier hem från en kollega. H*n var hemma en dag i veckan med magsjuka. Det är på tok för lite och snudd på oförskämt, tycker jag. Magsjuka smittar ju så enormt. Nä, jag var inte glad att se h*n igår.) Jag älskar verkligen saffransbröd i alla dess former och ser fram emot att få goffa det under en månads tid. Kollegan S har utlovat nåt saffranssött till morgonfikat i morgon och det ser jag förstås fram emot.

∼ ♦ ∼

Igår kväll telefonerade jag med vännen AgnetaDet hade gått alldeles för lång tid sen vi hördes av. Visserligen spelar vi Wordfeud, men då är vi inte alltid så vänskapliga. Min morfar – och senare även min mamma – sa alltid att en inte har några vänner i spel. Nu spelar vi verkligen inte på liv och död utan bara då och då när en får en stund över. Jag har visserligen fyra matcher igång just nu, men jag spelar inte alls lika intensivt som jag gjorde för ett år sen. Och ibland behöver jag ta paus från spelandet, vilket mina motspelare för det mesta tycker är OK.

Termometer 2komma2 grader plus

Gårdagens polarkyla är bytt mot plusgrader.

En av mina motspelare, Anna, reste alltså i morse. Jag har fått återkommande rapporter under dan om hur resan fortlöper. Nej, jag är inte ett dugg avundsjuk, eller vad tror du..? Äsch, jag tänker att blir en inte ”bjuden på kalas” så blir en inte. I stället unnar jag Anna att ha riktigt bra dagar i både London och Bath. (Jag noterar för övrigt att den brittiska trafiken till bloggen har ökat den senaste tiden och jag tror inte att det har med min popularitet att göra.) Det är betydligt varmare i England än i Uppsala, men jag blev väldigt glad i morse att gårdagens polarkyla (minus elva grader nånting) hade bytts till 2,2 plusgrader. Visserligen blåser det och är snorhalt och vitt/blött ute. Jympadojorna funkade bra – i morse. På hemvägen gick jag som den tant jag är. Gårdagens Mårran-jacka byttes till den betydligt lättare höstjackan. Alltid nåt positivt. Men nån sa att solen, den får vi inte se förrän på lördag igen. Nästa lördag…

∼ ♦ ∼

På jobbet idag har jag kämpat på med mitt nyhetsbrev. Utlovat underlag kom in igår, men var för magert  av olika skäl. Jag fick inte bara skriva om, jag fick skriva annat också. Men allt löste sig till slut. Under eftermiddagen gjorde jag färdigt det hela. Sen måste jag dessvärre copy-and-paste i morgon förmiddag, strax före publicering, i alla fall. En vill ju ligga på topp.

Igår kom det upp skyltar i den öppna ytan nära mitt kontor. Vid trätrappan kan det vara hemskt sorligt, skrattigt och pratigt. Inte vet jag om skyltarna gör nån nytta, men kanske att folk tänker lite till innan de fullkomligt bräääker när de är på arbetet. Ja, jag är skitglad att jag har en dörr att stänga om mig, jag skulle inte kunna arbeta annars.

Skylt med texten Tyst zon

Tyst zon – på jobbet och hemma.


Det är tyst på jobbet och rätt tyst här hemma. 
Katterna säger inte så mycket mer än Minis ”Eh!” och så spinner de, förstås. Fast jag hade att göra på katternas toalett när jag kom hem. Inga detaljer, men snart får jag köra igång Helvetesmaskinen, tyvärr…


Med vänlig hälsning

Den Onda Kattskrämmaren Mammis Tofflan

∼ ♦ ∼

PS När jag äntligen får slå ner rumpan i bästefåtöljen ska jag förstås ta en bok till sällskap. I morse blev det bokbyte från Göteborg och Jubileumsutställningen 1923 till Vita bergen i Stockholm  med start 100 år tidigare och den tredje och sista delen i Per Anders Fogelströms Barn-serie.

Böckerna Den stora utställningen och Vita bergens barn

Bokbyte från Göteborg 1923 till Stockholm cirka 100 år tidigare.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Torsdagen den 29 november 2018: Adventsljust, saffranssött och… tyst

  1. Ha en riktigt lugn och skön adventshelg nu, med familjen lussekatt 🙂

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.