Tisdagen den 13 november 2018: Livet är inte att leka med


 



Kära dagbok…

Domkyrkotornen kväll

Uppsalakväll. Här går jag vanligen varje vardag till och från jobbet.

Igår när jag traskade hem från jobbet var jag reflexlös. Det kändes onekligen rätt läskigt. Av nån anledning hade jag lagt ur reflexerna ur jobbväskan i fredags, nåt jag inte kom ihåg förrän det var försent. Ja, ja. Jag gick på trottoarer så mycket jag bara kunde och hoppades att det inte skulle dyka upp nån rejsercyklist/lycrademon i full kareta. Och jag klarade mig ju uppenbarligen hem. Det är väldigt mörkt just nu, men tro inte att jag längtar efter snö – det gör jag icke! Jag har aldrig varit rädd för mörkret – eller spöken. Det är de levande otygen jag fruktar. Tyvärr finns det rätt många av dem här i Uppsala just nu. Varje dag utan skjutningar är bra dagar, tycker jag. Polisen har fått förstärkning och det tutar titt som tätt. Då handlar det om utökad närvaro i vissa områden – och upptäckter av smärre brott än dödsskjutningar. Det är bra, tycker jag, även om jag inte känner mig särskilt trygg här längre. Ett människoliv tycks vara så lite värt numera. Det är också ett av de främsta skälen till att jag för det mesta hämtar Anna med bil från jobbet när hon jobbar kväll och slutar klockan 20, som igår, klockan 21 eller klockan 21.15. Uppsala är verkligen kolsvart då. Och Annas liv är mycket värt för mig.

Mig är det dessvärre ingen som hämtar eller möter. Stan är förstås mer upplyst än Annas väg till och från jobbet. Fast stan är ju som bekant inte särskilt säker längre. Hemma på Main Street finns i alla fall tre katter som jag upplever som väldigt trygga. Anna sa just häromdan att de har slutat med sånt ofog som att riva på tapeter och annat som de gjorde tidigare. Gissningsvis är det för att de har större utrymme att vistas på. Och det var ju ett av skälen till att vi köpte så stor lägenhet – det att katterna, tre innekatter, skulle få tillgång till större ytor. Katterna blir för övrigt mer och mer mänskliga. Lucifer agerade utvikningspojke i Annas fåtölj igår, till exempel…

Lucifer utsträckt i fåtölj

Utvikningspojken Lucifer.

 

MIni

Mini tryckerskan.

Mini väntade bara på att jag skulle sätta mig i bästefåtöljen så att hon kunde hoppa upp på armstödet och trycka sig mot mig. Det är mysigt på sitt sätt, men detta tryckande blir lite handikappande när en till exempel vill ta sig en klunk kaffe eller läsa en bok. Nu blev det inte så mycket av någotdera på tidiga kvällen. Jag tillbringade en god stund vid strykbrädan, nämligen. Anna körde typ åtta maskiner tvätt i lördags och ytterligare en igår. Vi behöver verkligen en tvättmaskin uppe i lägenheten, det här går inte.

Vi ställde till en liten måndagsfest när Anna hade kommit hem och schasat bort en och annan katt ur sin fåtölj. Det fanns goda ostar kvar sen helgen och jag korkade upp en av flaskorna vi köpte i lördags. Jag vet att det finns människor som missunnar oss att ha det så här gott. Jag vet också att vi har det så här gott just nu. I morgon kan det vara helt annorlunda. Min tillvaro har ställts på ända flera gånger. Livet är inte att leka med. Så varje dag jag har det bra är jag glad och tacksam. Samtidigt blir jag ledsen och stött därför att jag vet att det sticker i somligas ögon att jag har det bra. Men jag har jobbat stenhårt för detta och jag tänker inte känna dåligt samvete för hårt arbete. Ingenting i livet är gratis. En måste kämpa för såväl ett gott liv rent materiellt sett som kärleken. Jag tar inget för givet längre. Katastrofen kan komma i morgon. I natt sov jag inte bra alls – vilket säkert glädjer en och annan som tycker att jag ska skämmas för att jag lever som jag gör. Då är det tur att jag har ett roligt och stimulerande jobb där jag senast igår fick höra att jag är en klippa, så att en håller sig vaken.

∼ ♦ ∼

Min arbetsdag idag bestod av två möten och en nätverksträff. Däremellan jobbade jag med diverse, bland annat ett antal intranätsidor som jag och en projektledare bygger upp. Jag har också minnesantecknat och förberett dagordningar etc för kommande möten.

I morgon bitti ska Clark Kent* få sin årliga service och få byta till vintertofflor**. Jag får vänta i Bil 3:ans kaffehörna under tiden. Sen är tanken att jag åker hem och jobbar resten av dan. Det blir mest praktiskt. Jag räknar med att kunna ta en lunchpromenad bort till Kvarnen för att handla. Det blir inte så lång promenad jämfört med andra vardagar, men jag får lite luft och lite ljus i alla fall. På kvällen ska vi äta tillsammans. Jag ska goffa kycklingköttbullarna som Anna gjorde åt mig och de andra ska äta vanliga köttbullar. Men det är i morrn, det. I kväll jobbar Anna igen, ända till klockan 21. Jag ska ringa en kompis som sökte mig igår. Och läsa, förstås. Min bok på gång är mycket obehaglig. Det senaste numret av Antiktidningen trillade in genom brevlådan idag och det blir en fin motvikt. Jag passade även på att förnya prenumerationen ytterligare ett år.

Clark Kent, min bil, är rentvättad

Clark Kent ska servas och få på vintertofflorna i morrn.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman
*vintertofflor = vinterdäck


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.