Kära dagbok…
Pappa ett tag innan han blev min pappa.
Mycket kan firas en och samma dag. Själv vet jag att jag endast skulle ha firat min lilla pappa. Men nu går ju inte det. Jag tänker lite extra på pappa idag i stället. Sen gläds jag över att jag har både en svärfar och en bonussvärfar. En får väl kalla dem svärfäder trots att vi ”bara” är förlovade Anna och jag? Äh, jag skiter i vad en får, jag kallar dem det. De två är levande i allra högsta grad och jag vet att min pappa skulle ha tyckt att det är bra att jag tänker på andra också. Min pappa var nämligen en mycket omtänksam man som ofta ställde upp för andra. Tyvärr försvann dessa andra när pappa hade gått bort. Det var som om många av mina föräldrars vänner inte räknade med mamma. Det gjorde mig mycket ont när jag sent om sider förstod hur jäkla ensam hon plötsligt blev. Men nu är de tillsammans och jag hoppas att de firar varje dag – oavsett vilken dag det är. Själv saknar jag dem mer såna här dagar. Saknad, älskad, men aldrig glömd, är du, pappa!
∼ ♦ ∼
Mini vill göra saker tillsammans med mig varje dag. Här tittar vi på TV.
Vi har haft en skön, men kort helg. Jag får inte skriva om Annas barn, fast jag vill bara kort framföra att de skänker lite liv till hemmet. Det var så roligt i fredags när vi var fyra och det är mysigt att vara tre ett tag framöver också. Sen blev jag glad att Anna ordnade en vuxengrej till oss som innebär att vi åker bort och sover på hotell en natt. En natt kan tyckas kort, men det spelar ingen roll, vi behöver helt klart bli bättre på att göra saker tillsammans. Roliga saker, inte bara vardagssaker. Det finns bara så dåligt med tid för det, ibland pengar också. Men allting vi gör behöver inte kosta miljoner. Jag menar, vi behöver inte köpa en ny lägenhet varje dag, typ. Äh, du fattar vad jag menar. Det räcker fint med en kvällspromenad i Uppsala.
Nån som gärna vill göra saker tillsammans med mig är Mini. Igår tittade vi på TV/läste tillsammans i bästefåtöljen. Det lilla häftplåstret skuttar upp i fåtöljen så snart jag har satt mig där. Citrus och Lucifer har bråkat rätt mycket den senaste tiden. Därför blev jag mycket förvånad när jag hittade dem sovandes tillsammans på kökssoffan igår kväll. Men Anna hade hängt all vår rena tvätt i Mellanrummet och i alla fall Citrus gillar att busa med roliga t-shirtar som hänger på tork. Små strumpor är också kul att leka med.
Sams en stund.
Gissningsvis fick Lucifer för en gångs skull nog av sin syster, för lite senare på kvällen hittade jag honom sovandes i stolen hallen. Han sov så där gott och med öppna ögon som bara han kan göra. Lucifer är verkligen världes sötaste kattpojke, eller hur?
Världens sötaste kattpojke.
∼ ♦ ∼
I morse hade jag tagit på mig att utfordra familjen Katt så snart de gav signaler om hunger. Lucifer krafsade på sovrumsdörren vid 6.30-tiden, så det var bara att masa sig upp och pytsa upp mat i tre skålar. Tre söta kissar mumsade och slafsade när jag skred tillbaka in i sovrummet och somnade om. Jag sov ända till 8.30. Då fick jag kaffe på sängen av Anna och sen lågn jag och läste en stund. Det blev bokbyte, dessutom, från en vän-bok till en bok om ett bortglömt barn. Båda två ganska nya spänningsromaner, förstås.
Nånstans mitt på dan kom vi iväg alla tre. Först stannade vi och köpte kattmat, för det glömde vi göra igår. Sen for vi ut på landet för att fira farbror Bosse på Fars dag. Han bjöd på både smörgåstårta och vanlig tårta, men Anna och jag nöjde oss med smörgåstårta. Vi åt bara två bitar var.
Till i kväll har vi tagit fram lax till middag och det börjar väl bli dags att laga till den. Inte för att jag är särskilt hungrig – och det tror jag inte att Anna är heller – fast det finns det somliga som är. Lucifer, till exempel. Han får inte vår lax, men han vet mycket väl att kattmaten finns i skafferiet…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 