Fredagen den 9 november 2018: Sällskap sökes


 



Kära dagbok…

Mini på min arm i bästefåtöljen

Mini trycker sig mot min arm.

Ibland är det så att katterna är extra sällskapssjuka. Det kan bero på att de vill ha nåt, till exempel mat, men det kan också gå i perioder. Just nu är Mini som ett veritabelt häftplåster om kvällarna när jag sitter i bästefåtöljen. Hon lägger sig ibland i själva stolen. Sen flyttar hon på sig när jag kommer och lägger sig på armstödet – och fullkomligt trycker sig mot min arm och sida. Om jag sitter för länge i skrivbordsstolen kommer hon och hämtar mig. Sätter sig nedanför på golvet och säger sitt uppfodrande ”Eh!”

Men det var inte Mini jag skulle berätta om idag utan Lucifer. Han är ju Annas pojke i vanliga fall. När Anna inte är hemma duger jag. Den senaste tiden har han börjat komma ut i köket på morgnarna när jag sitter och äter frukostyoghurten och läser min bok. Mitt sedvanliga sällskap när jag äter brukar ju vara enbart en bok, så jag breder ut mig rätt bra. (Utom på helgerna och vissa kvällar, för då äter jag med Anna om hon inte jobbar och vår tvåveckorssambo när h*n är hos oss.) I morse tyckte emellertid Lucifer att jag skulle fokusera på honom. Han la sig på köksbordet. Den fluffiga svansen placerade han helt sonika över min uppslagna bok. Jag petade bort den lite försiktigt, var på han låg och slog irriterat med den. Nej, det var helt klart att han sökte mitt sällskap och ville att jag skulle prata och ägna mig åt honom. Så snart jag gjorde det slöt han ögonen och började spinna.

Lucifer på frukostbordet

Sällskap sökes!

 

Lucifer närbild

Hur svårt är det att gå hemifrån med det här gölliga sällskapet?

Alltså, förstå hur svårt är det att gå hemifrån till jobbet när en har haft ett sån gölligt sällskap! Men nåja, det är tur att jag har ett kul, stimulerande och välbetalt jobb att gå till om vardagarna. Enda orosmolnet för tillfället är om jag har det efter årsskiftet. Här pågår omorganisation och vi är många som lever i ovisshet.

Leva i ovisshet gör en förresten hela tiden. Det går inte att ta nåt – eller nån – för given. Inte ens liv som ännu inte har så många årsringar. På en vecka har det varit tre skottlossningar i Uppsala. I natt var det dags igen. Även denna gång blev utgången dödlig den skjutne avled idag. Det är för jävligt, på ren svenska. Extra läskigt och påtagligt blev det eftersom mordet skedde utanför ICA Heidan där Annas snälla mamma och hennes L – och även jag då och då – handlar ibland. Våldet kommer allt närmare.  Utöver detta låg de äldres och funktionsnedsattas trygghets(!)larm nere under fyra timmar i natt och journalsystemet på Sjukstugan i Backen* ligger nere sen igår kvällVart är vi på väg???

∼ ♦ ∼

Ja jag har försökt jobba på bra idag, sällskapssjuka katter och skjutgalningar till trots. Tre möten på raken och ett nyhetsbrev hann jag med att delta i respektive publicera på förmiddagen. På eftermiddagen ägnade jag mig delvis åt försummad administration, men också åt att uppdatera information på vårt intranät.

Lucifers tass

Hans lilla tass, med indragna klor…

I kväll blir inte Lill-Ballen** ensam kille hemma på Main Street. Vi blir fyra tvåbenta till middagen, varav två killar. De tvåbenta är, vad jag vet, snälla mot sina syskon. Lucifer däremot leker och busar alltför tufft med stackars Citrus. Den lilla försöker hitta ställen där han inte kommer åt henne med klor och tänder. I morse kravlade hon in under drinkvagnen efter att först ha legat och tryckt under sidobordet. Men under sidobordets glasskiva finns en hylla med hål i, lagom stora för en tass. Och där låg Lucifer… Lite smart var Citrus som hittade ett nytt ställe. Där kan nämligen inte stora busen komma in under. Jag hoppas bara att flaskorna på drinkvagnen står pall mot eventuella kattattacker.

Citrus under drinkvagnen och Lucifer på hyllan under sidobordet

Citrus trycker under drinkvagnen medan faran (= Lucifer) lurar på hyllan under sidobordet.

∼ ♦ ∼

Det är fredag och helg. Vår tvättkorg är överfylld och sängen behöver renbäddas. (Nej, inga pinsamma bilder!) På söndag ska vi ut på landet. Anna ska fira sin pappa på Fars dag och jag är medbjuden. Jag har ju ingen pappa att fira, så jag får väl låna en flik av farbror Bosses flanellskjorta.

∼ ♦ ∼

Och när jag gråter finns katterna där till tröst. Sen har jag tittat på semesterboende, men vad är det för sköj med att lägga pengar på att sitta ensam i annat land? Inga kissar att söka sällskap hos där, inte. Just saying…

∼ ♦ ∼

*Sjukstugan i Backen = Akademiska sjukhuset
**Lill-Ballen = ett av mina smeknamn på Lucifer


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fredagen den 9 november 2018: Sällskap sökes

  1. Agnetaj skriver:

    Ja det är helt galet med alla skjutningar, Uppsala är väl snart ikapp Malmö 😱!
    Tur att det finns goa katter här i världen som ägnar sig åt att äta, gosa och sova 😻😻

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det är mycket obehagligt. Nu sist var det så nära, kändes det som. Det är rent förfärligt så lite ett människoliv är värt. Och varje gång det tutar – som nyss – blir en rädd. 😥

      Ja visst är det?! I kväll har de fått träffa sin barnmorska och det tyckte de om. 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.