Ett inlägg om en bok.
För ett tag sen nätshoppade jag tre deckare av tre nutida författare, en brittisk och två svenska. En av böckerna var Sofie Sarenbrants Syndabocken, den sjätte delen i hennes Emma Sköld-serie. Jag har läst de fem tidigare: Vila i frid, Andra andningen, Visning pågår, Avdelning 73 och Tiggaren och tyckt att de har varit en smula varierande i kvalitet. Ändå var jag väldigt sugen på att läsa den senaste boken. Nu är det gjort.
Miljön är Bromma. Där sker en inbrottsvåg. Polisen Emma Sköld, som inledningsvis lånar sin syster Josefins hus där tillsammans med dottern Ines, kopplas in när det visar sig att en ung kille blivit mördad i samband med ett inbrott. Emma har nyligen hastigt brutit upp ur sitt förhållande. Situationen är allt annat än OK eftersom Emmas kille Nyllet inte bara är polis utan också hennes kollega. En städerska blir först misstänkt, nåt som ivrigt hejas på i en Facebookgrupp. Men när det sker fler mord vänds saker och ting upp-och-ner. Boken innehåller såväl HBTQ-tema som rasismtema.
Det här blir en spännande berättelse och mot slutet lite av en kamp mot tiden. Jag gillar hur författaren snabbar upp tempot, men jag tycker ibland att vissa kapitel är väldigt korta. De kursiva inslagen gör att jag som läsare inser att berättelsen har flera bottnar. Så tycker jag om. Men jag anar vem som står bakom morden innan det uppdagas i boken och det gillar jag inte. Trots det tycker jag att den här boken är en av författarens bättre.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
