Kära dagbok…
Tandvärk så jag kan dö!
Bilden av värk och smärta kan se olika ut. Det enda jag vet är att tandvärk är bland det jävligaste som finns. I måndags fick jag en akuttid hos min tandläkarmottagning. Tanden röntgades och visade sig vara hel. Däremot är mina tandhalsar blottade. Mot detta penslades ett fluorlack på tanden, priset var överkomligt och jag gick därifrån så gott som smärtfri. I typ två timmar. Efter detta har jag haft fruktansvärt ont av och till. Det har varit svårt att jobba eftersom jag har ett jobb som kräver tankekoncentration. Det är lite lättare för mig att utföra praktiska uppgifter – då glömmer jag värken en stund.
I morse hade jag emellertid fått nog, så jag ringde mottagningen igen och fick en tid på förmiddagen. Detta innebar att jag försökte göra så mycket färdigt på mitt nyhetsbrev som möjligt – på rekordtid. Som tur var hade jag tekniken på min sida. Tråkigare var det att ställa in lunchen med NK*. Men när en har så pass ont och dessutom ett tandläkarbesök en timme före lunchdejten var det bäst att avboka i tid. Vi gör ett nytt försök på tisdag i stället. När jag ringde mottagningen föreslog jag huvudamputation – jag hade så ont att jag kunde dö.
Nu blev det ingen amputation, men väl en påbörjad rotfyllningsbehandling. Dyrt och mer ont, fast vilken underbar personal det är på min mottagning! De gjorde underverk trots att mitt hjärta skenade. Ytterligare två behandlingar väntar efter dagens akuta insats. Och i väntrummet träffade jag på inte bara Karius och Baktus utan även vännen Jerry. Även om jag var grymt smärtpåverkad var det gott att få en pratstund och en kram.
∼ ♦ ∼
Gårdagskvällen innebar inte så mycket sitta på rumpan och ha tandvärk. Regnet överraskade mig när jag var nästan hemma, så kläder och skor fick hängas på tork innan jag åkte iväg på shoppingturen. Hemma på Main Street igen blev det kaffe och mackor till kvällsmat innan jag telefonerade med vännen FEM. Det var alltför länge sen vi hördes av – som vanligt. Därefter fick jag cirka en timme i bästefåtöljen. Citrus sussade i skrivbordsstolen, men Lucifer och Mini höll mig sällskap i vardagsrummet. Lucifer sov mest. Mini låg på mitt armstöd och värmde mig medan jag läste min bok på gång. Hon är en riktig värmedyna och vem vet, hon kanske hade funkat på tanden? Eller nej. Tandläkare Reza vet vad han gör, det kände jag. Och tills vi ses nästa gång vet jag att Ipren och Pamol är en effektiv kombination vid svår, akut smärta.
∼ ♦ ∼
*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
