Recension: Labyrint – Illumination


Ett inlägg om en bok.



Karin Pasches bok Labyrint IlluminationI förra veckan var jag och hämtade ett spännande brunt paket.
Paketet visade sig innehålla en bok för recension från Hoi Förlag. Förlaget hade vänligen sänt mig den andra delen i Karin Pasches Labyrint-trilogi, Labyrint – Illumination. Stort TACK! Tandvärk, ryggont och annat elände gjorde att jag behövde lite extra tid för läsningen. Men nu har jag slagit ihop pärmarna och lagt ner blyertspennan för att skriva den här recensionen.

Boken tar vid i princip där del ett slutar. Huvudpersonerna är desamma och precis som i första delen har Julia hallucinationer. Job, gatupredikanten, är lika underlig och Jake undrar fortfarande vad som har hänt fadern Eric. Julias hallucinationer är inte till hjälp alls, hon har svårt att tolka dem. Dessutom är hon på flykt, förföljd av en okänd man. Julia kan inte lita på någon. Jake plågas av mardrömmar och får black outer i vaket tillstånd. Han knaprar tabletter och blir med allt sammantaget väldigt oberäknelig. Även Jake tvings gömma sig. Så småningom möts Julia och Jake och slutligen strålar de även samman med Job, som på sätt och vis blir deras räddare i nöden.

Det här är sannerligen ingen enkel bok. Jag känner att författaren går så djupt in i sina karaktärers psyken att det blir snudd på outhärdligt. Det är som om Jakes och Julias smärtor – psykiska och fysiska – ger sig tillkänna i min tandvärk! Julias känsla av att inte kunna lita på någon är också väldigt smärtsam, sannerligen inte mindre än den plåga hennes skadade axel ger henne.

Djup och svart är min sammanfattning av den här andra Labyrint-delen. Den magiska realismen finns kvar, men verklighetens hemskheter är mer påtagliga. Ingen av karaktärerna har sin tillit kvar. Slutet är en riktigt spännande… twist (det finns inget bra ord på svenska). Nu återstår bara frågan om Karin Pasche klarar av att leda sina karaktärer upp i ljuset i den tredje delen? Jag vill i vart fall inte missa den, den lär bli en ännu större utmaning för såväl författare som läsare.

Utöver detta blir det förstås plus för att Victory Hotel, Motala och Ulrika nämns i boken!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

Här kan du läsa min recension av den första delen, Labyrint – vägen in!

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Krämpor, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.