Onsdagen den 19 september 2018: Intuition och ologiska känslor


 



Kära dagbok…

Rock

I grunden rätt ensam.

Rusningen till den här bloggen har mattats av. De senaste månadernas förhöjda intresse har lagt sig och det tycker jag är skönt. Det kändes märkligt att vissa dar ha över 1 300 besök. Notera besök, inte besökare. Som mest låg antalet specifika besökare på cirka 850. Sjukligt höga siffror, om du frågar mig. Jag fattar inte att min dagbok är så intressant. Men jag vet att en ska ta statistik med en nypa salt. Fast när flera skilda verktyg visar samma sak är det svårt att blunda för siffrorna. Nåja, jag är nöjd om en och annan vän läser här ibland. Jag skriver fortfarande inte för andra utan för mig själv. Den som inte orkar med mina känslor är inte tvingad att läsa. Nåt jag själv inte helt orkar med är min intuition. Den tycks vara tillbaka och ger sig tillkänna som en magkänsla. De senaste veckorna har den visat rätt. Intuition kan vara bra att ha, men det kan vara minst lika jobbigt, särskilt när det inte går att dela vissa tankar med andra. Det gör mig till en i grunden rätt ensam person.

Rocken på bilden ovan köpte jag en dag före min mammas begravning. Jag var i Motala och plötsligt var hösten mer vintrig än somrig och jag hade inga passande ytterkläder. Jag gillar trots allt den där rocken och jag har inga problem att använda den, det gör mig inte ledsen att bära den. Mamma skulle nog ha tyckt att jag var klok som la pengar på ett klädesplagg som jag inte bara skulle använda vid ett enda tillfälle. Nu har emellertid tillfällena att använda rocken inte blivit så många. Min intuition säger mig att de ska bli fler.

Men jag är ju gråtmild tyvärr, extra så just nu, och igår brast det. Jag hatar att gråta, det hjälper mig inte ett dugg, tycker jag. Eftersom Anna lyckades få upp en klädstång i det vi ska använda som garderob påbörjade jag projekt överflyttning, för rocken ska inte hänga ensam. Och rensning. Jag kan ännu inte slänga min mammas jacka och röda kofta, men jag slängde bland annat min pappas mockajacka. (Egentligen slänger jag inte, kläderna ska till återvinning.) Det är nästan det sista jag har kvar efter honom, den sista doftförnimmelsen – förutom en skvätt rakvatten. Det gjorde mig jätteledsen. Då är det gott att ha vänner som förstår känslan av total föräldralöshet. Det spelar ingen roll att en är vuxen och att personerna inte är kläderna eller sakerna, när det gäller de här känslorna är jag inte logisk alls. Förutom omtanke och vänliga ord per telefon är fysiskt arbete rätt bra mot tårar. Jag tog bort katthår får kappor, rockar, jackor och skor och nu är alla kläder vi ska ha kvar på plats. Det är bara resten kvar, det vill säga att ordna till klädkammaren som ska bli städ- och verktygsskåp. Det kräver tid och energi och planering och kanske att vi är två som gör det tillsammans. Inte som Sophie och Édouard i en av novellerna i boken jag läser just nu. Hon är 23 år, nygift och ensam, arg och frustrerad. Tänk att känna så och ha hela livet framför sig. Det slog mig igår när jag låg och läste i sängen att jag faktiskt är 56 år och har en hel del erfarenheter som gör mig starkare än vad jag tror.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

Min jobbonsdag använde jag främst till att planera morgonens förmiddagsövning och att jobba med mitt nyhetsbrev. Tyvärr missade jag en f d kollega som var på besök i huset, men h*n messade på eftermiddagen och vi ska luncha på fredag. Jag tar en smörgåslunch eftersom jag ska äta tillsammans med en yngre man på kvällen. Så roligt att folk vill träffa en! Det är också roligt att vi har sköj på jobbet så en får skratta lite och att kontakterna kollegor emellan är goda. Då kan en få en och annan blodsockerhöjande karamell – när en vet vem som sitter på förrådet. Eftersom det är kvällsmingel i morgon torsdag bestämde jag mig för att gå hem en timme tidigare (OK med Tjifen, förstås). Det passade bra, för jag behövde posta några rader till mitt fadderbarn Oscar som jag har Barnfonden att tacka för, hämta ett paket och handla, allt på Kvarnen. Paketet innehöll del två i Karin Pasches Labyrint-trilogi, Illumination, en bok jag har fått för recension från Hoi Förlag.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

För övrigt är det Honungens dag i morgon, förbered dig för den du som läser detta. Honung ger bland annat bättre sömn och minne, det är bra för tarmen och det dämpar ångest. Sen är det rätt gott med honung på yoghurt.

Turkisk yoghurt med honung

Honung på yoghurt är både rätt gott och nyttigt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Trams, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Onsdagen den 19 september 2018: Intuition och ologiska känslor

  1. Jag skall också snart skriva till Keyti igen, mitt fadderbarn 🙂

    Här är annars rätt skraltigt, förkylning håller mig i sitt grepp, och detta blir nog första gången på länge som jag blir hemma från jobbet en vecka pga sjukdom. Nåja, får vara tacksam det inte är så ofta.

    Hoppas ni får trevligt på minglet i kväll !!

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.