Måndagen den 10 september 2018: Springeling


 



Kära dagbok…

Den här måndagen började mindre bra, om än inte ruttet. Familjen Katt hade jam-session utanför sovrummet med start typ fyra-/femtiden på morgonen. Anna var ledig idag och behövde sovmorgon, mitt mobilalarm stod på 6.30. Till sist klev jag upp och utfodrade sångkören, men Lucifer sökte sig tillbaka till smatten utanför sovrummet och låg där och jamade tills Anna klev upp. Jag bar ut honom i köket två gånger. Envishet, ditt namn är herr Lucifer Katt!

Familjen Katt illustrerar sammanhållning

Den här bilden är gammal och från Fänriken, men illustrerar bra sammanhållningen i familjen Katt när sådan behövs.


Följden av kattbärandet
blev att jag glömde min mobil på laddning i köket. Jag stod vid övergångsstället på Kungsgatan när jag kom på det och beslutade mig då för att vända om tillbaka hem. Självklart blev det bomfällning. Sen fick jag halvspringa med min ganska tunga ryggsäck och väskan med jobbdatorn. Jag kom till jobbet två minuter över åtta. Genomsvettig. Morgonduschen var ett minne blott. Springeling är inte min grej.

Det var en del att läsa ikapp på jobbet, eftersom jag ju loggade ur vid 14-tiden i fredags. Annars jobbade jag med det vanliga inklusive deltog i ledningsgruppen på eftermiddagen. På lunchen stapplade jag in i tysta matsalen och läste en stund. Det blev bokbyte igår, men först idag kom jag igång med läsningen av Per Anders Fogelströms andra bok i Barn-serien, Krigens barn. I morgon har jag lönesamtal med Tjifen en halvtimme innan jag måste springelinga hem igen för att hämta Clark Kent*, Anna och Lucifer. Den sistnämnde ska till veterinären för rakning – vi får ingen ordning på hans tovor.

På jobbet på eftermiddagen dök plötsligt en före detta kollega upp på studiebesök. Eftersom h*n var med en grupp kunde vi inte mer än heja och kramas – varpå h*n doppade sin tröjärm i mitt kaffe. Kaffe med dopp, alltså. En annan person som tidigare fanns i min närhet (ingen kollega) hörde av sig strax innan och vi ska träffas och ta en drink om en vecka. Tänk att det finns människor som vill umgås med mig!

I övrigt är det en underlig dag efter valet. Det mesta känns konstigt och olustigt. Hur ska det bli? Vilka ska styra Sverige? Vilka ska styra lokalt? Media skriker ut… inte kaos eller kris, men

”spännande maktthriller. 

To be continued…

 

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

 

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Media, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Måndagen den 10 september 2018: Springeling

  1. Den måndagmorgonen gick inte av för hackor, men då var du snabb ändå om du bara blev 2 minuter sen !!

    Kunde inte låta bli att dra på munnen, tröjan i kaffet… 🙂 På mitt jobb så hade jag en gång för nått år sedan brett ett hårdmacka med mjukost, när jag hade ställt in brödpaket och ost i kylen och skulle ta mackan så var den puts väck…

    Då hade kollegan swichat förbi med en typ ponscho (stavning..??) och mackan hade fastnat som ett frimärke på den 🙂 🙂

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja kan du tänka dig, jag nästan sprang! (Anna och jag har varit ihop i elva år och hon har sett mig springa EN (1) gång…)

      Det där med tröjärmen var så dumt, men vi blev nog så överraskade båda två. Men mackan på ponchon slår tröjärmen i kaffet. 😆

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.