Kära dagbok…
I morse kom Anna på att vi hade missat en födelsedag i helgen. Lucifer och Citrus fyllde tre år i söndags. Inte blev de firade alls, varken med paket eller nåt gott att tugga på. Det får vi nog rätta till.
Så här små var de en gång. Eller de var ju faktiskt mindre ändå. På bilden är Lucifer och Citrus ungefär en månad gamla.
Idag är de lite större…
Omtanke är nåt ömsesidigt, tycker jag. Vad lokalblaskan (UNT) menar med rosen och texten är jag däremot osäker på.
Annars har det varit en vanlig dag på jobbet. Flera möten, det ena direkt på det andra. Jag hoppas kunna göra nåt produktivt också, men det vete tusan.
Efter jobbet passerade jag S:t Per och Butiken på hörnet handlade lite. Igår kväll dammsög jag medan Anna åt kvällsmat, så det slapp jag i kväll (fast det hade nästan behövts ändå). Jag stoppade in tvätt och så hade jag lite annat för mig. Dels blev det en stund vid datorn (den samarbetade, vilket den inte alltid gör så här på ålderns höst!) och dels en stund med mobilen. Omtanke om dem som bryr sig om. Nåt ömsesidigt, tycker jag.
Anna bytte sin sovmorgon i morse mot en morgon i tvättstugan. Vi hade ett berg av tvätt och hon ville få det gjort, inte vänta till senare i veckan när vi kunde hjälpas åt. I helgen som kommer har vi delvis annat för oss och inte tid. På lördag tänkte vi kolla in Kulturnatten på stan och på söndag jobbar Anna. Jag ska gå och rösta då, på egen hand, inga problem. Det ska röstas på valdagen, inte i förtid om en inte har särskilda skäl, tycker jag som är konservativ – i den frågan. Var jag står politiskt är nåt jag behåller för mig själv. Jag tycker det är så jobbigt när folk hela tiden försöker pådyvla andra sina politiska åsikter.
En stunds läsning blir det nu när jag har ätit kvällsmat (mackor och kaffe), katterna har fått mat och innan jag går och möter Anna från jobbet i höstmörkret. Sånt en gör av omtanke en vanlig dag.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Vilka sötnosar! Ljuvliga!
GillaGilla
Ja de är jättegulliga och det har varit så häftigt att ha fått vara med sen de föddes – även om vi inte blev sambor förrän i februari i år. De är såna riktiga personligheter också. Deras mamma Mini likaså.
GillaGilla