Onsdagen den 29 augusti 2018: Människor kommer och går och kommer tillbaka


 



Kära dagbok…

”Mitt hjärta blöder!

sa hon och bad mig ringa när saker och ting hade lugnat ner sig. Det har nu gått nio år, sju månader och två veckor. Jag har inte ringt. Hon har inte ringt.

Raggmunkshjärta med lingonsylt

Mitt hjärta blöder.


Vi har setts två gånger,
senaste gången på en gemensam väns begravning i september 2011. Vem vet, hon, vars hjärta blödde, kanske också är död nu. Det är i alla fall sju år sen vi sågs.

Människor kommer och går i ens liv. Ibland kommer de tillbaka, ibland försvinner de helt. I kväll, efter jobbet, kom en person som faktiskt blev min vän under De Sju Svåra Åren tillbaka in i mitt liv. Vänskapen rann inte ut i sanden, jag hade bara tårar och tråkigheter vid det tillfället och ville inte dela dem med nån. Men tack för att du blev min vän då och för att du vill vara det igen! Och medan jag väntade träffade jag ytterligare tre vänner, bara så där. Tacksamhet!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Onsdagen den 29 augusti 2018: Människor kommer och går och kommer tillbaka

  1. MarveW skriver:

    Vänner, precis som alla relationer, är något som man måste jobba med och vårda. Jag upplever det som något positivt allt man kan finnas för varandra under olika delar av livet, ha paus ibland och sedan återuppta kontakten. Själv behöver jag bli mycket bättre på att vara proaktiv i mina vänskaper.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Visst måste vänskapsrelationer vårdas. Men i det här fallet kom livet emellan – svår sjukdom, flytt, pendling till jobb i annan kommun mm. Men jag är glad att vi kunde prata som sist, sex års frånvaro till trots.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.