Kära dagbok…
Hemkomsten bekräftade. Att skapa ett rum i rummet är nåt jag brukade vara bra på, tyvärr inte längre. Bilden av mys nedan är rätt fejkad – jag läste inte i boken, jag drack ett glas vin inte för att njuta utan för att kunna sova och åt jordnötter för att jag var hungrig. Lilla killen blev plötsligt sjuk, plötsligt frisk igen. Kanske åt han för häftigt.
Sista semesterdagen sommaren 2018… Inte kunde jag sova längre än till klockan sju. Många tankar. Jobbet börjar på måndag. Samtidigt som jag kastas tillbaka in i ett socialt sammanhang blir det en rivstart. Spänd förväntan.
Jag unnade jag mig en hårklippning den här sista dan av min sommar. Och det var näst sista gången hos M. Tråkigt för mig, men jag är så glad för M:s skull. Glad blev jag också att höra att det har gått bra för en annan person i min närhet eller periferi. En kan inte göra mer än sitt bästa.
Här är annars det mesta redan en ny vardag igen. Kattpottor, kattgos, karda katter, försöka få bort tovor i pälsen, gå med sopor, handling, miljoner tankar, minimalt med ord. Hade tänkt städa. Sopade bara ungefär fem gånger. Det kom flera rejäla skyfall och åskade en lång stund. Anna stekte vanliga burgare och halloumiburgare, jag skar grönsaker, dukade och drack öl. Intetsägande. Slutet närmar sig.
(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går att kommentera varje bild också.)
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 