Torsdagen den 16 augusti 2018: Oceaner av tårar


 



Kära dagbok…

Idag var det dags att packa Clark Kent* och styra mot Uppsala igen. Jag har haft sköna dagar hos vännen Mia och jag är innerligt tacksam att få räkna henne till en av mina vänner. Glad är jag också att det verkar som om saker och ting ordnar sig och faller på plats för henne och hennes närstående liksom för vännen FEM. Jag vet också att många av mammas och pappas saker har det bra hos Mia och att jag, när jag kommer och hälsar på, får uppleva dem igen. Det gör mig gott och jag är glad och nöjd att sakerna används. Samtidigt har jag faktiskt inte gråtit floder, jag har verkligen gråtit oceaner. Så nu är det väl slut på tårar.

Innan jag åkte från Motala var jag upp till kyrkogården och sa hej då till mamma och pappa, mormor och morfar. Men jag kände att graven var tom, de var inte där. Och så grät jag lite till för att jag känner mig så förtvivlat lost utan dem och för att jag saknar dem.

Eftersom jag hade glömt att skruva på antennen på Clark har jag fått nöja mig med att spela gamla CD-skivor i stället för att lyssna på radio. Det var sannerligen en upplevelse att lyssna till låtar som ”We’ll meet again”, ”Green green grass of home”, ”Misty”, men också Barbados (gamla, med Magnus Carlsson), Agnetha Fältskog och Sarah Dawn Finer. Plötsligt insåg jag hur mycket jag har saknat just musiken. Och så grät jag lite till över det också.

I Uppsala var välkomstkommittén delvis nyfiken och stryksam, delvis rivig. Lucifer och Citrus var glada att se mig, medan Mini rev mig på båda händerna.

Jag åt en lätt middag bestående av kaffe och knäckemackor med ost. Det räckte bra. Eftersom mitt ena ben bråkar gick jag för att möta Anna efter jobbet.

Uppsala är… Uppsala.

(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem.)

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Musik, Personligt, Radio, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Torsdagen den 16 augusti 2018: Oceaner av tårar

  1. Jostvin Smith skriver:

    Den melodin hade vi på Mammas begravning. We’ll meet again. Jag får heller ingen känsla vid graven ,känslorna får jag av vardagstingen .

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Som avslutning på mammas begravningsakt hade jag valt Over the rainbow.
      Det är märkligt, för när bara pappa låg i graven kunde jag gå dit och prata med honom och känna närhet. Nu kände jag verkligen tomhet… och det var jobbigt i sig. Jag söker tecken på att de är med mig på nåt sätt, men finner inget just nu heller. Bara tyst och tomt. 😢

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.