Torsdagen den 12 juli 2018: Äta karameller och bli snäller, eller..?


 



Kära dagbok…

Graven med rosor från FEM till mammas födelsedag 2018

Tack snälla FEM för rosorna till mammas födelsedag igår! (FEM tog bilden.)

Om gårdagskvällen finns inte mycket att säga. Det jag fick veta då gjorde att luften helt gick ur mig. Det enda positiva var telefonsamtalet med vännen FEM. Jag ringde nämligen för att tacka för att hon hade varit så gullig och hade satt rosor på graven till min mamma igår på mammas födelsedag. Sånt gör vännen FEM bara så där. Utan att jag frågade eller bad. Såna vänner har inte alla.

Tyvärr är det långt både till vännen och graven, men jag ska försöka hitta neråt Motala en sväng i sommar av flera skäl. Ett är att vårda vänskap, ett annat att besöka graven. Jag får väl sova i bilen, det går det också. På väg till jobbet ser jag folk som sover utomhus i Odinslund, så… Vem vet, jag kanske sover bättre där än hemma just nu. Hemma får jag bara ont i magen av att vara. Och störd sömn. Vid halv ett-tiden tyckte några utomhus att det var OK att starta nån form av arbete. Gissar att det för fjärde gången som jag hör nåt liknande är Uppsala kommun som håller på med nån sorts vägarbete mitt i natten. Gissar, för det finns ingen information på kommunens webbplats, så säker är jag inte. Men eftersom det hela utspelar sig på gatan är det sannolikt nåt som sker i kommunens regi. Det som händer är att det nattetid står en motor på från ett tyngre fordon i flera timmar, det slamras och bankas, män skriker åt varandra för att överrösta motorer och slammer… och Tofflans nattsömn går om intet.

∼ ♦ ∼

Ytterligare en varm dag idag. Jag duschar varje morgon efter att jag har tömt kattpottor och sopat. På väg till jobbet börjar svetten rinna och jag eftersvettas bra länge när jag har kommit fram. Annars är det inte jättesvettigt på jobbet just nu. Jag ägnar mig mest åt att missa möten (!) och att läsa in mig på saker och ting. Idag hade jag också sen länge en inbokad lunch med R, den på jobbet som stöttade mig bäst när mamma hade gått bort. Som sagt, det var inte bara en gång jag grinade i luren när jag pratade med R. Och trots att R hade mycket att göra tog R sig tid och lyssnade, tröstade och sa de rätta sakerna. Idag gick vi ner på stan och åt på Thai Village. Utöver detta inföll dagens me-time på arbetstid, med karameller från lunchen. Jag har ett eget kontor, med en dörr jag kan stänga. Jag fick vara ifred och arbeta. Och äta karameller. Och bli snäller.

 

Tavla med texten: Shit, vilket underbart & perfekt liv jag har. Åtminstone på NÄTET

Matas med motsägelsefulla budskap.

Att säga och göra de rätta sakerna önskar jag att vi vore fler som hade förmåga till. Jag fick som sagt klart för mig igår kväll att det jag trodde var tillfälligt kan handla om väldigt lång tid. Det ska bli strategimöte, nåt jag har fått höra att jag inte var intresserad av tidigare. Det stämmer inte riktigt med min bild av verkligheten. Jag känner att det jag har sagt som vanligt har tolkats fel. Men skit samma, nu är det som det är. Och verkligheten för mig i detta är min känsla av att jag inte har nåt att säga till om, saker bara bestäms. Hade jag fått ha en åsikt från början hade jag försökt ta saker i rätt ordning. Som det är nu kan jag inte leva i längden. Därför tänker jag delta i strategimötet trots att jag matas med motsägelsefulla budskap i både första hand och andra hand. Jag har försökt involvera och nämnt ”hjälpas åt”. Det fick jag inget gensvar på alls när jag kom hem från jobbet igår kväll, trött och varm. Jag undrar hur länge Fästmön och jag ska orka. Det är sånt vi inte kan tänka på i nuläget, vi bara måste ju orka. När det blir vår tid är det väl dags att dö. Och jag vet inte om vi pallar till dess. Den närmaste tiden har vi, förutom detta, en flytt att styra upp och hjälpa till med, delar till ett hem att inhandla, ett födelsedagsfirande att ordna inkl. presenter, fysisk sjukdom x 2 i familjen där vår hjälp behövs och… ja, semestern lär uppenbarligen inte innebära den återhämtning och vila som vi såväl behöver.

∼ ♦ ∼

Inte vet jag om den lilla kökssoffan jag köpte igår var nåt rätt och bra köp i dagsläget. Det var förstås innan jag hade senaste nytt. Men jag är glad för den i alla fall. Anna och jag träffades efter jobbet och turades om (Anna bar mest) att bära den genom stan hem till Main Street. Vi fyndade också en stol till ett kraftigt rabatterat pris. Sen var det hela lite lustigt, för affärsinnehavaren och jag har en viss yrkesmässig koppling. Ibland är världen liten. Soffan och stolen står nu i vårt kök och är som sagt en början till ett nytt retromöblemang. Rött och grant blev det i köket. Sen är det bara resten kvar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Torsdagen den 12 juli 2018: Äta karameller och bli snäller, eller..?

  1. Vilka härliga retro möbler, jag minns att min faster hade den där serien 🙂

    Inte bra att ni verkar ha lite för fullt upp när det är dags för semester, hoppas ni prioriterar er själva också !

    Fint med sådana vänner, som kan göra en sån praktiskt tjänst när man bor så lång ifrån ❤

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja jag tycker att soffan och stolen är jättefina.
      Jag bad inte ens vännen om att göra detta, hon gjorde det ändå. Men sen vill jag förstås åka dit själv också snart och klappa på stenen. 😥

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.