Kära dagbok…
Söndagen blev en dag för kontemplation, fast inte vila, direkt. Jag tänker rätt mycket när jag städar, rensar ur hjärnan. Att besöka Annas snälla mamma på Slottet knappa två timmar gav ljus och frisk luft och nån vettig att prata med och lyssna på. Nu har jag gått in i en tuff vecka av många skäl. Det gör att jag har ett stort behov av att drömma mig bort. Och att försöka hitta ställen inuti mig där jag kan vila. Bilden nedan är ett sånt ställe. Underligt nog var den en ögonblicksbild från TV:n. Ja, jag såg ett TV-program igår, kors i taket! Andra delen av Mordet på Gianni Versace, den första delen hade jag spelat in och tittade på först, förstås. Det är en serie om nio delar som går på SvT1 just nu (finns på SvT Play också, förstås). Serien är baserad på verkliga händelser – mordet på modeskaparen Gianni Versace, förstås. Mordet, som utfördes av en galning för snart exakt 21 år sen (nästa söndag). Men programmen gav mig också en stunds verklighetsflykt. Det behöver jag mycket av just nu. Det som är extra plågsamt är att det inte går att vrida tiden tillbaka – just den här veckan. Och det får jag leva med resten av mitt liv. Mea culpa.
En plats att fly till och vila på. Bilden dök upp på TV:n när jag kollade på Mordet på Gianni Versace.
∼ ♦ ∼
Italienskt till middag blev det även igår kväll, men jag åt hemma på ballen*. Matlådan jag hade tagit fram ur frysen visade sig innehålla mycket spaghetti och fyra tunna skivor kycklingkorv. Med stark senap på korven och ett överflöd av ketchup och parmesan på pastan blev det riktigt OK. Eftersom det var söndag rev jag lite till i frysen och hittade ett halvt paket vaniljglass med krossad choklad. Glassen hade börjat drabbas av frysbränna så jag gjorde en god gärning genom att äta upp den. Med blåbär och köpehallon på och tre digestivekex till blev det en helt OK dessert. De fådda hallonen smakade jag först i morse. Tänkte att det är fler i familjen som vill äta hallonen från Slottet. Jag köpte hallon i fredags med tanke på nån som gillar såna bär. Nu när vi har fått hallon får dessa ätas av övriga familjen, så äter jag de köpta. Jag bara smakade tre i morse, för jag fick dem ju att ha i min frukostyoghurt.
Anna smög in i sovrummet när klockan var ungefär 1.20. Jag vaknade till och kunde somna med hennes hand i min. Sen vaknade jag när hon släppte min hand. I morse hann vi ses en liten stund medan vi gjorde oss redo för arbete. Det är lite som en Norénpjäs i livet just nu. Katterna hade saknat Den Snälla Mamman, men de hade knappt rört maten ändå. Citrus var extra sällskaplig i morse. Hon hoppade upp och la sig på köksbordet och spann i förhoppning kanske att få nåt gott att tugga på. Men då fanns det bara kaffe på bordet och sånt dricker inte ens sällskapssjuka katter. Hon såg jätteledsen ut sen när jag drog ur mobilen från laddning och stoppade ner min bok i jobbväskan. Boken blir för övrigt bara konstigare och konstigare när jag läser den. Jag är knappt en tredjedel in i i den.
∼ ♦ ∼
Det var mulet i morse och regnet hängde i luften när jag gav mig iväg på morgonpromenad till jobbet. Jag valde därför bort den nya, tunna ljusblå och vita tischan och tog på mig en tjockis-svart sak från Adidas. Det var varmt, men nåt regn kom aldrig. På jobbet blev det märkbart idag att det är semestertider. Samtidigt är det många på min avdelning i tjänst. Den här veckan har jag dock färre möten, bara de sedvanliga snabba morgonmötena och två möten till. Jag ska ägna dagarna mest åt att arkivera saker, kolla igenom att jag inte har glömt eller missat nåt och peta i sånt jag inte har hunnit med.
Arbete pågår en vecka till.
På torsdag ska jag ha en långlunch med kollegan R som jag fick sånt gott stöd av när min mamma hade gått bort. Det var inte bara en gång utan ett antal gånger som jag grät i luren när jag ringde R. Nu har jag bestämt mig för att sluta ringa människor när jag gråter. Jag måste inse att det här med vänner och bekantskapskrets… det är nåt för andra, inte för mig. Inte så länge jag inte tycker om mig själv, i alla fall. Och skklakjkjkl… dsj klököklö… den har nog med sig själv. Därifrån kan jag inte zdrerakllera kllökerak kea öllölad. Min slutsats blir att ensam måste vara stark. Och räcka till för andra.
∼ ♦ ∼
I morgon ska jag klippa mig igen. Det är inte så väldigt länge sen, bara lite mer än fyra veckor sen sist. Men min duktiga frissa M ska göra annat än att klippa folk hela sommaren. Och jag… jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska göra i sommar. Plötsligt har jag dessutom fått skamkänslor för det. Andra människor verkar ha såna fantastiska semestrar. Det är nåt konstigt och fel med mig. Jag manmnd jkk ssa llikjs kl asa ool retsaa aas ööelas oltssaiar ka ool retal ensam. Jag passar fortfarande inte in nånstans. Desperationen tar sig de mest bisarra uttryck. Bland annat googlar jag på människor i mitt förflutna och finner att hälften av dem är… döda. Nej, inget är sig likt.
∼ ♦ ∼
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Ibland är det bra om semestern inte är så tokplanerad, att ta dagen som den kommer, det är verkligen semester, tycker iaf jag. Så får det bli våra nästa två veckor, man kan ha lite idéer men behöver inte boka upp sig på nått i förväg:) (ja, jo, jag vet, vi har ju redan haft en semester också men..)
Hoppas du får en lugn sista vecka så du varvar ner till lite semestermood sen !
GillaGilla
Jag fick ännu mer att göra på jobbet idag och att inte ha nån semester planerad är värsta tänkbara just nu som läget är. 😥
GillaGilla