Ulrika-dagen 2018: Livet prövar och jag måste lära mig att bli bättre på att tacka ja


 



Kära dagbok…

Anka röd på badrumsgolvet

Jag känner mig väldigt liten och som om jag inte har nån kontroll alls på tillvaron.

Vissa perioder vill livet pröva en. Ja, jag tror att det är livet självt som vill testa hur långt en kan sträcka ut sig och vilken inre styrka en har. En människa klarar ofta betydligt mer än hon tror. För egen del känns det som om jag närmar mig slutet på reservtanken. Jag har ingen som helst kontroll på tillvaron. Igår eftermiddag pressade jag mig extremt hårt för att möta krav och önskemål på jobbet. Och tro nu inte att jag inte försökte att säga nej. Saker och ting bara måste göras och att stå och förhandla stjäl tid som kan användas till bättre göromål. Det vill säga: jag utförde önskat uppdrag eftersom den som skulle ha gjort det egentligen är sjukskriven. Idag på eftermiddagen hade vi möte kring en liknande uppgift, en uppgift som jag har försökt planera in i kalendern. Precis som igår påbörjade jag själva arbetet. Jag fick pressa mig igen för att mäkta med detta – som inte blir klart på en eftermiddag, dock. Det känns faktiskt rätt orättvist, för de flesta på jobbet går ner i arbetstakt inför semestern, inte upp. Sen har de ledighet att se fram emot. Jag vet inte vad jag har att se fram emot och det är… jobbigt och oroande. Nån vägg kan jag inte gå in i, trots att det finns väggar överallt i tillvaron. Och jag måste bära det här korthuset på mina axlar, för livet är inte rättvist. Men jag känner mig väldigt, väldigt liten.

∼ ♦ ∼

Jordgubbar med mjölk och grädde till kvällskaffet

Jordgubbar som jag helst vill äta dem: med mjölk och några droppar grädde.

Igår kväll fick jag inte jordgubbstårta, men jordgubbar med mjölk och några droppar grädde i till kvällskaffet. Fästmön hade varit ute och handlat. Det var mycket hon hann med på sin lediga dag. Förutom shopping, tvätt, dammsugning och matlagning, har hon snabbinrett ett av våra rum eftersom en familjemedlem ska bo hos oss. Min insats igår kväll var att gnälla i tre sekunder om hur trött jag var och sen först skutta upp på vinden med ett par stolar och lite annat, därefter ner i källaren med skräp. Jag kunde sträcka ut mig lite till. Anna har gjort så fint på nolltid, jag har mest haft nog med mig själv och inte gjort nånting. Det är henne väl unt att åka till England i morgon och över helgen. För egen del ska jag försöka samla så många krafter jag bara kan dessa dar. E blir kvar hos mig till fredag när han ska till sin pappa. Jag får två dagar, tre kvällar och två nätter i ensamhet när jag ska försöka att försöka återhämta mig.

Pelargon på jobbet

En blomma behöver ljus och vatten…

En blomma behöver ljus och vatten för att växa. Det behöver även en människoplanta. Jag måste lära mig av livet att göra saker för mig, saker som jag kan hämta kraft ur. Inte bara fly in i litteraturen. Men det är på sätt och vis en god flykt, för jag får uppleva mycket (för tillfället mord, skolskjutning, våld), jag får resa runt i världen (just nu är jag i en byhåla i USA) och jag lär mig saker (till exempel hur en kan lura en lögndetektor). Sen vore det givetvis bättre om jag fick uppleva saker och ting på riktigt (dock inte mord och våld, tack!), inte bara fiktivt. Jag vill så innerligt åka ner till Motala en tur, men jag skulle också vilja resa och se sånt jag inte tidigare har sett. Nu reste jag ju förra året till London och Brighton. Där har jag förstås varit tidigare, men där finns ju alltid nya saker att uppleva. Jag får leva på den resan ytterligare ett par år. Till semestern 2018 har jag köpt mig en roman som utspelar sig i Brighton. Den ska jag läsa och resa med i tanken.

∼ ♦ ∼

Blå himmel med plan

Blå himmel på namnsdagen.

Värmen tycks vara på väg tillbaka. I morse behövde jag ingen tröja på promenaden till jobbet. Himlen var alldeles blå och molnfri. En fin namnsdag, med andra ord. Jag tror att fan flög i mig, för jag struntade i ett möte och deltog i två andra som gav mig personligen mycket mer. Jag jobbar på en arbetsplats tillsammans med många kompetenta och duktiga människor som dessutom är gulliga och omtänksamma. Att bli sedd under en arbetsdag kan vara ganska viktigt när en är frifräsare.

Sedd har jag blivit på flera sätt idag. Nej, det kom inget kort från min mamma, men jag fick sms från mammakusinen B, vännen Agneta och Anna och på Skype kom det också en hälsning. Jag namnsdagsfikade på Kafferummet Storken efter jobbet med Karin. Karin Slaughter. Eller hennes bok Den goda dottern, snarare. Nån namnsdagsfika blev det tyvärr inte i mänskligt sällskap idag, alltså. Jag måste lära mig att bli bättre på att tacka ja till människor. Tacka Anna kan jag i alla fall göra för de två Trisslotterna som låg på en av köksbänkarna, bland plastburkar som inte hittade ner i diskmaskinen på egen hand. Tack, älskling!

∼ ♦ ∼

Och nu ska jag stryka lite och dammsuga, för nån lurvig buse/a har krafsat i en blomkruka. Igen.


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ulrika-dagen 2018: Livet prövar och jag måste lära mig att bli bättre på att tacka ja

  1. Merete skriver:

    Gratulerer så mye med navnedagen, beste Tofflisen!💐 Stor klem!

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.