Fredagen den 29 juni 2018: Mera färger, men vilken är vägen jag ska ta..?


 



Kära dagbok…

Chokladboll med strössel

Choklad slinker alltid ner. Färggrant strössel piggar också upp.

Det var väldigt varmt igår. Typ tropisk hetta. Idag är det mer än tio grader kallare och rätt behagligt. Jag fick ta tröja i morse på promenaden till jobbet. När jag kom hem igår efter jobbet var jag ändå hyfsat sval – det är ju så kallt på kontoret. På Main Street var det olidligt varmt och luften stod stilla. Fästmön och E hade köpt taco-tillbehör och det passade perfekt. Färsen till dem var redan stekt sen tidigare och behövde bara värmas, men Anna stekte lite svamp till mig i stället. Resten var kallt plock, mest grönsaker, såser och ost. Perfekt en het dag och dessutom färggrant! Men taco-tillbehör var inte det enda de hade inhandlat. I skafferiet låg var sin chokladboll, inköpt från Butiken på hörnet. Jag fick en med strössel, även strösslet väldigt färggrant uppiggande. Och tropisk hetta eller ej, choklad slinker alltid ner när en är lite låg.

Paprika i tacoskål

Paprika är gott. Detalj från vår Tacomiddag


Igår kväll blev det också bokbyte i Toffeltassarna 
från en konstig och magisk thrillersaga till en mysdeckare om pastor Viveka. Jag reste alltså från USA till Enskede. Litterärt, förstås. Jag reser inte på nåt annat sätt, som bekant. (<<< ett uns ironi) Med mina älskade böcker blir jag väldigt berest. Dessutom fick pastor Viveka mig att skratta – så tillvida pass att jag tvingade Anna att lyssna på högläsning. Men innan dess hade jag sur och grinig strukit samma jävla t-shirtar som jag har strukit hundra miljoner gånger, medan Anna surfade på mobilen efter nåt för oss att göra på semestern.

 

Grönska och stig i Botaniska

Vilken väg ska jag ta?

Semestern, förresten… Ja jag har ju som vanligt vissa problem med den. I år är problemen att jag inte har planerat nåt att göra mer än fem dar och att jag inte fge gej sög tyreskes kan gur liktk. Eftersom jag inte visste/vet hur det ska bli i sommar hade jag gladeligen ansökt om och fått fem veckors semester. Nu överväger jag att bryta semestern och gå in och jobba större delen av tiden. Det känns tämligen meningslöst att vara ”ledig”, nämligen, att dj elreta uta kea slg wwqq öllkerat och inte få sdaklk ead lkl ööls ol sjkka bhhh. Men… i tanken hade jag visst redan brutit semestern. I vart fall hade jag lyckats förtränga min sista semestervecka och bokat in en massa möten och jobb där. Nu kan det bli så att jag behåller just den veckan semester eftersom Anna jobbar och kan passa katter med mera. Storstädning tänker jag i vart fall inte ägna mig, inte som situationen är just nu. Känner mig redan redd as lklll paroslgga ihj och att söööeröaöa hjjsa asunga. Jag måste bestämma vilken väg jag ska ta, helt enkelt, eftersom saker och ting jkss eeajk sls ass olls ölkkast we. Det ska jag ägna min sommar åt. Tänka ut vägen till i höst.

∼ ♦ ∼

Balkong på hus på vägen till jobbet

Balkong jag passerar på morgonpromenaden till jobbet.

I morse var det som sagt tröja som gällde. Medan jag promenerade till jobbet tänkte jag på hur mycket jag njuter av dessa promenader, hur många röda blodkroppar varje steg jag tar krossar, blodkroppar som sen i sin tur bildar nya. Närheten till centrum är nåt jag har saknat under alla mina år här i Uppsala. I höst har jag bott här i 36 år. Ändå känner jag mig inte hemma här. Det fanns en tid, en ganska lång tid, när jag inte kände mig hemma i Barndomsland Motala heller. Metropolen Byhålan… Dit längtar jag allt mer nu. SjönBron… Jag vet att Motala har förändrats och att alla förändringar där inte är till det bättre. Kanske längtar jag också efter människor som bodde där och som nu inte längre är i livet. Nä, jag vet egentligen bara att jag inte vet vilken väg jag ska ta och att jag inte känner mig hemma nånstans. Det blir allt mer tydligt.

Solen sjunker i Vättern

Sjön… Bron… Men människorna…

∼ ♦ ∼

Fatima Bremmers bok Ett jävla solsken

Ester Blenda Nordström, vår första wallraffare.

Jorå, jag har jobbat idag också. Det blir allt mer tomt på folk på jobbet, men jag kör stenhårt ut texter om gigantprojektet och på måndag har vi möte om det. Jag försöker göra ett gott jobb och mitt bästa. Att kommunicera det här projektet är en utmaning. Det handlar om betydligt mer än de 900 miljoner som Uppsala kommun har fått från staten till spårväg. Sossarna jublar förstås, för de hatar ju bilar och bilister. Men är det nån som har tänkt på att det faktiskt är val i höst. Vad är det som säger att sossarna vinner det? Och om de inte vinner valet, vad händer med de 900 miljonerna då?

Fredag är det och två dars ledighet väntar. Jag ska trycka ut det här inlägget innan E och jag går och handlar och helgmyser. Anna jobbar i helgen, i kväll till klockan 21.15. Jag har lovat att hämta med bil. Det passar perfekt, för jag ska se en dokumentär om Ester Blenda Nordström på SvT 2 klockan 20. Jag fick ju biografin om Ester Blenda i julklapp av vännen Jerry och blev verkligen nyfiken på henne, vår första walraffare. Hon visste minsann vilken väg hon skulle ta!..

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Fredagen den 29 juni 2018: Mera färger, men vilken är vägen jag ska ta..?

  1. Mia Karlsson skriver:

    Du vet ju att du är välkommen till Motala närhelst du vill❤️

    Gilla

  2. MarveW skriver:

    Jag tänker att semester inte behöver vara planerad. Semester är ju för att vila upp sig, inte slita ut sig. Jag tror alla behöver semester, så jag hoppas att du har en bra arbetsgivare som ser till att du tar ut den semester du måste.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det är sant. Men det sker saker som jag inte skriver om här som gör att jag inte kan se sommarsemestern 2018 som nån semester. Saker sker som jag inte råder över.
      Min arbetsgivare HAR regler för hur mycket semester jag ska ta ut och hur mycket jag får spara. Det handlar inte om jobb utan om privatlivet. Och det vore… roligt/skönt att ha nånting som har med semestern att göra att se fram emot.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.