Kära dagbok…
Citrus levde rövare utanför sovrumsdörren, men nån längre stund går det ju inte att vara arg på nån som är Så Jävla Gullig.
Midsommarafton 2018 höll på att bli en riktig miss-sommarafton. Dels var vissa missar inblandade i att undertecknad inte fick en eftertraktad och behövlig sovmorgon. Men det klart. När en är Så Jävla Gullig… inte kan väl Tofflan vara arg nån lång stund på en då trots att en verkligen levde rövare i smatten utanför sovrummet före klockan sju..? Nej då var det faktiskt värre med vädret inledningsvis. Jag vaknade upp till åtta grader och ösregn. Och kröp ner i sängen igen med min bok på gång och kaffe.
Som tur var steg temperaturen under dan och regnet avtog. Det föll några enstaka droppar under eftermiddagen, men inget alls på kvällen. Och med en tung ryggsäck, regn och blåst var det extra skönt att vännen Jerry levererade sin son per bil och dessutom var så snäll att han skjutsade oss båda till Slottet. Det underlättade logistiken mycket. TACK!
På Slottet var herrskapet redo med mousserande vin. Flaskan var lite svåröppnad, men med gemensamma krafter lyckades värdparet få korken att flyga till väders. Själv är jag skotträdd och satt och hukade i ett hörn med händerna för örona. E fick alkoholfritt bubbel, förstås. Femtonåringar ska inte dricka alkohol, tycker jag.
Medan Fästmön jobbade klart gick E, Annas snälla mamma och hennes L och jag för att beskåda traditionsenligt midsommarfirande. Det var stångresning, folkdans, musik och stoj. En stund kollade vi på ringdansen, men så tyckte vi att det var skönare att gå hem och fika och värma oss.
Brasan tändes och lagom till jordgubbstårtan kom Anna. Vi tinade upp ordentligt och därefter vidtog frågesport. E var lekledare och vi övriga fyra bildade två lag. Jag var i samma lag som Anna och det gick bra utan att vi slog ihjäl varandra. Vi vann, för övrigt.
Efter spelet inspekterades grödorna. Ja nog växer det i vårt land, men potatisen, inte på några snörräta rader, var inte klar nu till midsommar. Det var inte heller smultronen. Men rädisor plockade jag till midsommarmiddagen och dem gillade till och med E. Han åt dem som en ska, dessutom, med salt. Fast innan vi kunde äta igen blev det bouleturnering. Inga bilder därifrån eftersom jag förlorade båda turneringarna. Jag gick på toa i stället och tröstade mig vid anblicken av de vackra blommorna som nån placerat i en gammal dricksflaska där.
Vädret klarnade upp än mer och solen tittade fram en stund. Det var emellertid alldeles för kallt för utomhusmiddag, så Annas snälla mamma och jag dukade på den inbyggda verandan. Så fint och mysigt att sitta där också! Midsommarmaten sattes fram och som vanligt var det alldes för mycket gott som serverades. Sillen var bäst, tyckte jag, liksom snapsvisesångarna.
Vi fick slutligen ner lite jordgubbar och glass innan vi lämnade Slottet för att traska hemåt. Det var riktigt skönt att promenera efter allt jag hade ätit och druckit, men för Anna som har ont i en fot var det besvärligt.
Vägen hem var skön att gå, tyckte jag. Anna visade var hon hade bott och jag såg en massa fina hus, en klocka på en husgavel, skitsnigga orange jätteparasoller och en och annan lustiger figur. Sen var det väldigt skönt att sjunka ner i soffan respektive bästefåtöljen hemma och ta en mugg kaffe innan vi släpade oss i säng vid halv tolv-tiden. Tack alla inblandade i denna fina midsommarafton!
∼ ♦ ∼
Och nej. Jag plockade inte några blommor och la under huvudkudden. Jag sover redan med den jag älskar och vill dela resten av mitt liv med.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
