Kära dagbok…
Gå hit!
… att äta gott. För om en ändå mår illa, varför inte äta gott om en måste spy? Nu har det inte spytt och det mår bara lite illa. Det har ätit en två rättersmiddag hos Trattoria Alessandro tillsammans med Fästmön.
Och de har delat på en hel flaska vin, med baktanken att få sova lite mer än vanligt. Sa just under middagen att det är flera år sen det sov genom en hel natt. Tänk om en finge önska sig…
Hur som helst, besök Alessandro. Det hjälper inte mot allt, men det underlättar att ha fått i sig näring. I alla fall i den här stunden.
Fossato Rosso Maremma Toscana 2010…
Vi delade en flaska.
Quattro formaggipizza.
Gelato i smakerna pistage, citron och vanilj samt kaffe därtill. Ljuvligt!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Om Tofflan
En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i
Dagbok,
Epikuréiskt,
Familj,
Krämpor,
Mat,
Personligt,
Vin och har märkts med etiketterna
önska,
baktanke,
citron,
Fossato Rosso Maremma Toscana 2010,
gelato,
hjälper inte mot allt,
italienskt,
kaffe,
ljuvligt,
må illa,
natt,
näring,
pistage,
Quattro formaggipizza,
rödvin,
sova,
spy,
Trattoria Alessandro,
tvårättersmiddag,
underlätta,
vanilj. Bokmärk
permalänken.
Gå till Toffelprofilen
