Trattoria Alessandro: Vimsig servis, superb mat


Ett inlägg om en italiensk restaurang.


 

Anna hos Alessandro

Anna hos Alessandro.

Nyklippt och nöjd, med min sambo vid min sida och ett par fredagsöl i magen, traskade vi två ut i fredagskvällen för att äta middag. Vi hade pratat av och till om att besöka Trattoria Alessandro, som ligger fem minuters gångväg från där vi bor. Vis av erfarenheten av vissa restauranger i Sveriges fjärde stad Uppsala gissade vi att vi borde ha bokat bord i förväg. Det hade vi alltså inte gjort, så det var lite av en chansning att styra kosan mot Alessandro. Vi tänkte emellertid att uteserveringen ökade våra chanser och det var också där vi först satte oss. Och frös. Men efter att vi fått en förrätt innan vi fått menyn (!) kröp vi inomhus och gjorde vår beställning. Där var det inte blåsigt alls. Det var lagom med folk i den stora lokalen, som dels bestod av separata bord och långbord med röd-och-vit-rutiga bordsdukar.

Vi beställde vår mat och vårt vin av den vimsiga servitrisen. Hon levererade en flaska vin till bordet, men skruvade varken av korken och lät oss smaka av eller serverade oss. Ljuset på vårt bord förblev släckt. Tack och lov tog Alessandro(?) själv över den därpå följande serveringen.

 

Bruschetta al Pomodoro hos Alessandro

Bruschetta al Pomodoro.

Fredagsmiddagen inleddes med en bruschetta al pomodoro. Mycket smakrik med saftiga tomater, vitlök och basilika. Kanske skulle den också ha rödlök, men antingen missades det eller också var den så smaklös att jag inte minns den. Oavsett lök, det här var en riktigt god start på måltiden.

Vinet var ganska lätt, vilket passade bra med tanke på att timmen inte längre var så ung och det vi åt. Prismässigt tyckte jag emellertid att det var ett överpris för det enkla vinet, 300 kronor för en flaska husets röda. Bruschettan kostade endast 94 kronor och även om det i princip ”bara” var en macka hade jag i stället kunnat betala mer för den och mindre för vinet.

 

Anna och pasta hos Alessandro

Pasta med vitlöksscampi eller som det heter på italienska: linguine aglio e olio con scampi.

För min del fanns det i princip pasta eller pizza att välja mellan. Jag är alltså matkrånglig så tillvida att jag inte äter rött kött eller inälvsmat. Pizza kändes för kraftigt, så jag valde en pasta med vitlöksscampi, linguine aglio e olio con scampi. Portionen var alldeles lagom och det var inte snålt med scampi. Jag saknade emellertid en viss sälta och hade kanske önskat att få parmesan på. Däremot gav chilin en härlig hetta. Jag tyckte att det var riktigt gott och blev mätt. Priset, 195 kronor, för rätten, var ett juste pris.

Atmosfären i restaurangen var mysig, familjär och rustik. Ägaren kindpussade många av sina gäster, vilket bevisade för mig att folk uppenbarligen kom tillbaka till stället. Kanske gjorde de många och tomma långborden att det såg lite ödsligt ut. Samtidigt satte det min fantasi i rullning kring familjemiddagar med unga som gamla vid borden. Såna där familjemiddagar som jag aldrig får delta i eftersom släkten på min sida är väldigt gles och blodsfamiljen utdöd.


Jag går oavsett detta gärna hit igen.
 Notan slutade på 900 kronor med den dricks jag gav. Toffelomdömet blir högt och det som drar ner det en toffla är servisen som försökte servera oss en förrätt vi inte hade beställt, inte gav oss menyer när vi satte oss, inte öppnade och serverade vinet och inte tände ljuset. Men maten var superb!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.