Kära dagbok…
Två duvor kuttrade tillsammans på min promenad igår kväll.
Det blev en kvällspromenad för min del igår kväll. Att E skulle följa med var uteslutet, han är sänkt av förkylningen och hostig.
Jag gick för att möta Fästmön efter jobbet. Det är en fin promenadväg, men alltför många dumma saker har hänt längs den vägen och även om det var ljust igår noterade jag att det var lite… låt oss säga livat.
Anna och jag har ett ställe i Svartbäcken där jag brukar stå och vänta på henne. Igår kväll orkade jag inte stå utan jag satte mig på en trappa till ett företag strax intill. Jag tror inte att nån misstyckte. Sen kom hon, den mest älskade, och vi gick hem i junikvällen som mörknade allt mer.
De mörka molnen aviserade regn igår kväll, men det spm kom var en piss i havet.
Men mörkret berodde inte enbart på att solen gick ner. När vi kom hem satte vi oss på ballen* och för att försöka svalka oss öppnade vi ett par sidoglas. Molnen hopade sig och efter en stund kom det faktiskt… lite regn! Fast ärligt talat var det en piss i havet. Idag är det lika torrt ute som på dan igår. Regnet gjorde ingen som helst skillnad.
Jag telefonerade med Annas snälla mamma idag på förmiddagen. Av olika skäl sköt vi fram slottsbesöket till i morgon, söndag, i stället. Om E följer med eller inte återstår att se, men jag ska få äran att skjutsa dit och hem hans mormor. Äntligen får jag göra nåt för henne! Hon hade vattnat igår och det håller sig ganska bra under duken, så odlingarna klarar sig tills i morgon.
I stället för att packa matsäck gick jag och handlade middagsmat och lördagsgodis till mig och E. Jag hann vinka av Anna innan hon gick till jobbet. Pottorna är tömda, men jag ska strax gå ett snabbvarv med helvetesmaskinen**. Inte för att reta katterna utan därför att det behövs. Men sen tänker jag sitta på ballen och läsa. Jag har lite mer än 100 sidor kvar i min bok på gång och min plan är att försöka läsa ut den i helgen. Vi får se hur det går. Vi blir i vart fall hemma idag. Ett tag hade jag en tanke på att släpa ut E på nån filt i skuggan, men han mår inte särskilt bra. Själv har jag känning i en venvägg på vänsterbenet. Vi avvaktar och hoppas att det blir bättre till i morgon. Jag tänker utnyttja min lediga dag till att läsa, mest. Jag har också lovat en kollega att få låna boken, som är den sjunde och i Sverige ganska nyutkomna (slutet på förra året) delen i den kanadensiska serien om kommissarie Armand Gamache. Rekommenderas!
Nu måste jag tyvärr väcka den tissling – Lucifer – som ligger under skrivbordet i tron att där är lugnt och rofullt och tyst…
Han trodde att han funnit en plats för en stunds ro…
∼ ♦ ∼
*ballen = balkongen
**helvetesmaskinen = dammsugaren
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
