Måndag natt den 14 maj – tisdagen den 15 maj 2018: Lagom är det visst aldrig


 



Kära dagbok…

Lucifer i kattburen

Lucifer i kattburen som är för liten för honom.

Inte trodde jag att det skulle kännas som om mitt hjärta höll på att brista när vår lille Lucifer blev sjuk. Men det gjorde det. Den lille killen hade en OK dag i söndags. Igår på måndagen kräktes han igen. Inte ens kokt fisk funkade. Så det blev minimalt snack om saken. Vi pratade med Djursjukhuset, stoppade in Lucifer i vår enda, trånga kattbur och lät Clark Kent* ta oss till akutmottagningen. Klockan var då nånstans mellan 17.30 och 18. Min sambo tvingade i sig lite mat innan vi åkte – hon är diabetiker. Själv fick jag inte ner nånting. Detta trots att jag vet att akutbesök på Djursjukhuset brukar bli långvariga. Jag varskodde emellertid Tjifen om att jag troligen inte skulle vara på jobbet klockan åtta idag, snarare bortåt tio när jag hade ett viktigt möte. Jag var på jobbet klockan 9.20

Att tvinga ett sjukt djur in i en bur var inte roligt. Bilresor gillar Lucifer inte heller. Och på Djursjukhusets akutmottagning var vi inte ensamma. Väntetiden blev lång. De första fyra, fem timmarna var vi hänvisade till katthörnan där vi torterades av en storskärm som visade en slinga – med ljud – non stop under alla timmarna. Vi trodde vi skulle bli galna. I väntrummet fanns i alla fall gratis kaffe. Under kvällen och natten var det det enda jag fick i mig. Och jag fortsatte dricka det trots att min mage protesterade mer och mer för varje mugg. (Babianstjärt är dagens åkomma för min del.) Vi satt på hårda bänkar när vi inte vankade omkring för att träsmaken skulle släppa. En gång, strax före klockan 22, var jag ute för att ta en nypa luft. Det var alldeles ljummet fortfarande utomhus.

Lucifer i Annas knä

Vår lille sjukling satt i knä en stund.

Men värst var det förstås för Lucifer. Det blev många timmar i en bur där han inte kunde sitta ordentligt. Sen kom vi in på undersökningsrum. Ny väntan. Till sist kom veterinären och klämde och kände. Lucifer var så duktig och protesterade bara lite. Han fick tratt på huvudet, hans lilla tass rakades och han blev stucken för att hans blod skulle kunna analyseras. Sköterskeeleven och sköterskan som gjorde provtagningen var suveränt duktiga. Den mjuka och inkännande eleven stöttades av rejäl erfarenhet i sköterskan. Till röntgen rullades Lucifer i bur på vagn. Då var väl klockan runt midnatt. I undersökningsrummet kunde han vara utanför buren, men han var rädd och försökte gömma sig under en undersökningsvagn och ett handfat. Jag försökte värma honom och göra det mysigare med en filt och till sist satt han en stund i mitt knä, men en längre stund i mamma Annas. Vår tappre lille kisse! 

 

Klockradio 3 o 35 och boken En andra chans

Strax efter halv fyra låg jag i sängen och släckte lampan. Jag orkade inte läsa.

Det var mycket att ta ställning till igår och det lär det bli även framöver. För varken blodprover eller röntgen visade nåt konstigt. Ändå är vår kattkille sjuk. Sköterskan gav Lucifer vätska subkutant i nacken, för uttorkad var han. Det är inte lätt att få i en hungrig katt bara vatten. Hungrig har han nämligen varit hela tiden och understundom har han mått OK i helgen. Men nånting är helt klart vajsing. Vi köpte med oss skonkost innan vi åkte hem för att avvakta ytterligare en tid. Nästa steg blir i såna fall ultraljud. Eftersom Lucifer inte är försäkrad slutade nattens nota på över 7 000 spänn. En ultraljudsundersökning kostar ytterligare tusenlappar. Visar den sen att han måste opereras för att han har nåt främmande föremål eller en hårboll som inte syntes på röntgen… Tja… det blir lite mycket som vi inte orkade fundera färdigt på under natten. Klockan var över halv fyra när jag släckte lampan.

Nu tar vi en dag i taget. När vi kom hem gav Anna honom lite skonkost och han åt och drack vatten utan att kräkas. Anna sov i E:s säng i natt för att ha koll på vår sjukling. I morse fick han lite skonkost igen, men då kom maten upp. Vid lunchtid fick han lite till och det fick han behålla. Anna skulle jobba kväll i kväll, men det orkade hon förstås inte. Vi själva och våra magar är i olag efter allt. Jag har haft en duktig huvudvärk hela dan. Tack vare en snäll kollega som gav mig Alvedon och att jag har druckit litervis med vatten har jag klarat mig hyfsat genom arbetsdagen. Jag var nämligen tvungen att gå och jobba idag – jag skulle ju kommunikationsöva med Team Gemensamma webbfunktioner. Vilken tur att de i teamet var både förstående och engagerade i övningen. I mitt tyckte genomförde det här teamet och jag en av de bästa övningarna under min kommunikationsturné.

Team Gemensamma webbfunktioner

Team Gemensamma webbfunktioner kommunikationsövade riktigt lysande.

∼ ♦ ∼

Idag är det den varmaste dan hittills i år. Enligt vissa meteorologer är temperaturerna onormala. Anna och jag har hasat till Korgtassen för att handla innan vi åt. I Kvarnen träffade vi Högsta Tjifen ute i samma ärende. En handlingens kvinna är hon, precis som vi. Familjen Katt har fått mat, Lucifer sin skonkost. Han har ätit, inte kräkts, men den lilla portionen är inte uppäten. Nånstans tänker jag på att det aldrig verkar vara lagom med saker och ting… Och då menar jag allt från väder till sjuka tisslingar. Nu hoppas jag att han har varit lagom sjuk och bara blir frisk.

Bricka med texten Lagom

Lagom är det visst aldrig…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Måndag natt den 14 maj – tisdagen den 15 maj 2018: Lagom är det visst aldrig

  1. Mia Karlsson skriver:

    Lille stackarn😿 Hoppas han frisknar till den lille sötnosen❤️

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jaa… han får inte i sig särskilt mycket och inte heller ur sig. Bra är i alls fall att han har ätit tre gånger idag men bara kräkts lite efter första måltiden. Vi får hålla koll nu de närmaste timmarna/dygnet.

      Gilla

  2. SoP skriver:

    Åh det är så hemskt när de blir sjuka. Samma hände Asthra för några år sen och de hittade inga fel på henne . Hon repade sig men det tog tid.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det verkar som om han har fått behålla allt han har ätit idag. Med outputen är det dessvärre sämre, men det beror kanske på att han äter så lite. Sen kan vi förstås inte hålla koll 24 timmar/dygn – vi har ju tre katter – på vem som gör vad. Jag har sett att han har kissat i alla fall.

      Gillad av 1 person

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.