Morfars födelsedag 2018: Gosiga djur och busiga – med flera


 



Kära dagbok…

Jag och Mini trängs i skrivbordsstolen

En av mina stjärthalvor fick på nåder plats i Minis min skrivbordsstol igår kväll…

Main Street i Uppsala bor i ett hus, på tredje våningen, familjen Katt. Familjen består av mor Mini, dottern Citrus och sonen Lucifer. De tre djuren är jääättegosiga. Eller ja. Mini har temperament och är envis som synden. Hon har en förkärlek för min skrivbordsstol, dessutom. Igår kväll fick på nåder en (1) stjärthalva av mig plats på stolen.

Lucifer är störst av dem till omfånget, fast inte tjock, enligt hans fostermormor. Han är nyfiken och gillar att spana på fåglar. Inte alltid så smidig, dock, men väldigt söt och har därför extranamnet Snuffe. Ganska genomskinligt är också hans strykande kring benen och sättet att lägga huvudet på sned – när han vill ha nåt ätbart. Ibland tar han lilla tassen till hjälp också.

Lucifer i solen i fåtöljen

Snuffe är onekligen söt.

 

Citrus under farfarsfåtöljen

När somliga vet att somliga har gjort nåt de inte får, men är lite nyfikna.

Citrus är äldst av syskonen, men minst. Hon kallas också Så jävla gullig. Igår fick hon ett nytt smeknamn av mig: Så jävla busig. Och nog visste hon att hon hade gjort bus när hon och de andra i familjen Katt betar av våra krukväxter en efter en. Igår kväll rev SnufLucifer ner en av krukorna med penséer på ballen*. Det var bara att kasta resterna – allt var tuggat på. I morse noterade jag ytterligare en söndertuggad blomma i minirosbusken jag fick av Annas snälla mamma och hennes L i söndags. Växten var tuggad på sen förut och igår kväll var Citrus mest ettrig på den. Jag skrek och hon gömde sig, men kikade fram då och då. Även hon är nämligen väldigt nyfiken och hon avskyr till exempel stängda dörrar. I morse ville hon bli insläppt till sitt rum, det vill säga klädkammaren. När jag inte gjorde henne till viljes klättrade hon upp på skoputsarkorgen och började bita och riva i min nya orange jacka som kostade en miljon! Jädra katt! Men… oavsett allt bus – jag bara älskar dem, gosedjuren!

∼ ♦ ∼

Det var lite soligt idag, om än inte riktigt klart väder. På eftermiddagen började det regna. E och jag kom iväg i tid trots att han hade sovit över mobillarmet och jag hade skuttat i fel jeans på morgonen. Nej, jag är inte helt tillräknelig klockan halv sju. Idag blev det en del efterarbete genom kommunikationsövningen igår, jag fortsatte att uppdatera en extern webbsida och resten av tiden blev det nyhetsbrev för hela slanten – kolla av texter, jaga underlag, leta och fixa bild, lay outa, korrekturläsa. Kort sagt: förberedelser för publicering klockan tio i morgon förmiddag. Inte mycket mer att säga om det än att jag som vanligt bröt av mitt på dagen med pannkakor, grädde och sylt. Precis lagom tidigt tog jag lunch – så att jag skulle orka äta Annas kycklingköttbullar i kväll! Och det behövdes nåt stärkande, för min nya jacka fick kvalitetsprövas på vägen hem i regnet – den höll bra mot vätan. Nej, jag har aldrig påstått att jag är vacker. Medan matlagningen pågick var Nån utestängd från köket – av förståeliga skäl. Det var inte jag, mitt utseende till trots.

∼ ♦ ∼

Igår hann Anna precis slå ner rumpan i sin bästefåtölj efter maratontvätten (jag är tacksam!) för att se första delen av Morden i Sandhamn. Ganska spännande, men sisådär skådespelarinsatser var det, tyckte jag. Oavsett vilket, i kväll kommer den andra och avslutande delen av gårdagens film och det vill jag förstås inte missa.

Morden i Sandhamn 2018

Sisådär skådespelarinsatser, men jag vill ändå inte missa.

∼ ♦ ∼

Morfar och jag i Motala hamn

Två glädjestrålande filurer i Motala hamn. Den till vänster är min morfar, den i vagnen är jag.

Och ja. Det är min käre morfars födelsedag idag. 114 år hade han varit om han hade levat. Han blev 86. Bakom sig hade han ett liv med hårt arbete redan som barn, undernäring och TBC, men också ett liv med många syskon, min mormor och min mamma. Jag saknar dem alla, men glömda är de inte!

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen

 

 

 

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Trams, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.