Fredagen den 27 april 2018: Exkluderad, inte ensam


 



Kära dagbok…

Nej, jag hann inte känna mig ensam ett dugg igår kväll – det hann jag inte. Efter trekvart, nästan en timme, i telefonkö angående en faktura jag inte skulle ha, gjorde jag födelsedagsmiddag: smörgås och kolsyrat vatten. (Medan jag väntade i telefonkö skrev jag lite och förundrades att jag kunde göra två saker samtidigt, det vill säga köa och skriva…) Just som jag skulle bära ut brickan med födelsedagsmiddagen ringde mobilen. Det var Annas snälla mamma som ringde och grattade. Hon är så himla gullig! Och det var väldigt bra att hon ringde så jag fick tillfälle att säga att det är gratis parkering här på söndag om de nu tar bilen till oss. Mina egna föräldrar ringde förstås inte, men jag tänkte på dem hela dagen. Där är så vid årsdagar.


Sen gick jag ut på ballen* och åt
och fick Lucifer till sällskap. Medan jag mumsade sov han lite och tvättade sig sen. Jag tyckte att han hade nåt konstigt på ena klon, men antagligen var det bara smuts. Osnygga husdjur är inte tillåtna i vår bostadsrättsförening, så det är ju bra att han är renlig. Kolla filmen och bedöm själv!


Precis innan vännen Mia ringde 
hade jag ätit klart och skulle gå ner i garaget för att köra och hämta min sambo från jobbet. Jag blev så ledsen att vi inte hann prata, men kanske blir det tillfälle till det nån kväll snart. Anna hade sagt att hon kunde promenera hem. Jag tycker att det är lite läskigt i de kvarter hon måste passera. Visserligen är den senaste överfallsmannen infångad, fast i en storstad är såna personer dessvärre inte få.

Chicken tikka masala med hot chutney.

Chicken tikka masala Anna style.

Anna och jag huttrade i oss lite glass/sorbet och kaffe på ballen innan solen gick ner. Yngsta bonusdottern hade anlänt till sin pappa igår, men ville också komma till oss. Så i kväll får vi två ”barn” hos oss för ett par nätter, i alla fall. Min älskling var på Sjukstugan i Backen innan hon pinnade hem för att laga chicken tikka masala, nåt hela familjen inte bara kan äta utan också älskar. Vi äter alla naan till. Ett par gånger har det hänt att vi har fått mögligt bröd med hem från affären. Då har vi inte ätit rätten på ett tag, men sen kan vi inte låta bli – grytan är ju så god!

∼ ♦ ∼

Kärlekslås på Bron.

Nej, jag är inte ensam, men att inte bli tillfrågad svider.

Nej, som sagt, jag kände mig inte ensam igår, och i helgen blir jag det inte heller. Däremot kan jag känna ett hugg och bli ledsen över att jag inte räknas med i vissa sammanhang. Jag lärde mig redan i skolan att antingen är det alla eller också är det vissa. Och är det vissa har det praktiska skäl och det talas då inte så högt om evenemang. Den som inte blir tillfrågad eller medbjuden känner sig kanske utanför. Ibland vill jag tro att vuxna människor är mognare än barn. När jag då och då inser att alla vuxna inte är mogna känner jag att det kanske var lika bra att inte ha blivit räknad med/medbjuden/tillfrågad. Ändå svider det och gamla ärr gör sig påminda. Under fredagen försökte jag jobba jobba jobba för att inte släppa fram minnena. Det gick sisådär.

Jag har arbetat med en del underlag och texter till nyhetsbrevet som ska komma ut nästa vecka. Det är ju så att jag blir ledig i fyra dagar från och med i morgon. Då måste jag ligga steget före. Dessutom har jag en kommunikationsövning på onsdag morgon, nästan direkt när jag är tillbaka på jobbet, så då hinner jag inte skriva. Vidare blev jag infångad av Högsta Tjifen på förmiddagen angående en kommande viktig kommunikationsinsats. Mer om den lär jag få veta nästa vecka. Sen fick jag besök av en av mina favoritkollegor i huset. Tyvärr berättade h*n att h*n ska sluta. Vissa dagar i veckan ska h*n jobba här i Uppsala och då ska vi försöka ses för lunch eller efter jobbet. Bara vi två. Exklusive ”alla andra”.

∼ ♦ ∼

Yngsta bonusdottern

Yngsta bonusdottern är här!

Nu har yngsta bonusdottern anlänt liksom E (yngste bonussonen). Det ska bli mysigt att rå om henne ett par dagar innan hon åker tillbaka till sin pappa för Valborg. För Annas och min del blir det en lugn Valborg eftersom Anna jobbar. Jag var ändå och handlade lite go-dricka, för nåt glas vin slinker säkert ner nån gång under min ledighet.

 

 

 

 

Men än är det bara fredag och helgen har knappt börjat. Och glöm inte bort att det är varannan vatten som gäller under Valborg!!!

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fredagen den 27 april 2018: Exkluderad, inte ensam

  1. FEM skriver:

    HM! Märkligt det där att vuxna stannar kvar på barnnivån när det gäller att inte bjuda med alla. Det fanns även på min gamla arbetsplats. After work till exempel. Det var inte till för alla utan en klick som höll sig för sig själva. Det viskades och möljades på rummen innan. Då var vi ändå samma yrkesgrupp och skulle jobba ihop som vanligt sen och inbilla oss att det fungerade.

    Att inte bli kallad på ett möte som dyker upp lite snabbt. Där har du en annan grej som dök upp när jag var där sist och hälsade på. Sen kommer protokollet och 2 stycken står som frånvarande. De visste inte om mötet en gång för ingen hade sagt till dem. Helt sanslöst!!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jaa vet du FEM, det gör ont. Det började när vi hade flyttat till nya stället, för så här var det inte tidigare. Det viskas liksom innan och sen efteråt praaatas det inte om nåt annat än hur kul det var. Jag har tröttnat och gått därifrån då, men lik förbaskat gör det ont.

      Det där med mötet var nästan ännu värre. Sånt har jag tack och lov inte varit med om. När det gäller själva arbetet är alla väldigt korrekta. Det är bara det där sociala… Nån som bestämmer vilka som får tillhöra gänget, du vet.

      Gilla

Lämna ett svar till Tofflan Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.