Tisdagen den 24 april 2018: O-roliga strider på gator och golv


 



Kära dagbok…

Lucifer med öppna ögon på kattkudden

Orolig katt, orolig natt…

Natten har varit… orolig. Det vete tusan vad som skedde utanför, men vid 23-tiden satte nån form av gatuarbete igång. Det hördes rätt bra, för vi sover med öppet fönster i sovrummet. Arbetet pågick ännu vid fyratiden på morgonen. Då hade jag lyckats somna, men min stackars sambo, som skulle upp före klockan sex, hade lagt sig på en madrass på golvet i vardagsrummet. Det här är verkligen inte OK och jag misstänker förstås Uppsala kommun. Ska arbeten göras i bostadsområden nattetid är väl det minsta utföraren kan göra att informera de boende i förväg.

Katterna var uppspelta och busiga i morse. De tyckte väl att det var jätteroligt att en av mammorna låg på golvet. En av dem hade krupit in i påslakanet, precis som förr i tiden. Nu har plötsligt den andra mamman, Mammisen, bestämt att inga katter får vistas i sovrummet. De vistas emellertid gärna utanför. Mattan i smatten var alldeles knölig och jag höll på att stå på arslet på en boll.

Jag var sen till jobbet, men träffade på Mannen med Den Stora Hunden vid de nerfällda bommarna. Idag fick jag hälsa på henne. Sen pinnade jag på. Det var då Eländet inträffade. På en sidogata kommer Ett Kräk gående. Jag trodde inte att jag skulle bli så illamående av detta som jag blev, men faktum är att saliven steg i munnen och jag blev tvungen att spotta. I Kräkets riktning. Huvudet höll jag emellertid högt. Jag har inte gjort nåt fel, till skillnad från motparten som blev utköpt av sin förra arbetsgivare för att h*n kränkte medarbetare. Att sen Organisationen som Gud glömde tog tillbaka Kräket med öppna armar är föga förvånande. Hellre betala höga direktörslöner än ta itu med underskott i verksamheten år efter år efter år efter år… Våra skattepengar…

Trätärningar med bokstäver som bildar ordet BAJS

Finns inget annat att säga.

∼ ♦ ∼

På jobbet var det en sedvanlig arbetsdag. Jag blev budbärare i ett ärende, men kände mig inte skjuten. Sen blev jag lite småputt i ett annat ärende där jag trodde vi hade rak kommunikation och där vi verkligen inte behövde ta omvägen via cheferna. Men vissa strider kan en inte vinna och då är det bättre att lägga ner och försöka fungera bakom stängd dörr. En bra sak i det hela var dock att Tjifen tog upp det hela med mig snabbt – fast ändå försent eftersom jag trodde att vi hade rett ut och satt spelreglerna. Ja… kommunikation är svårt…

Grodan Kermit med munskydd

Kommunikation är svårt. Ibland får en välja sina strider.

∼ ♦ ∼

Igår kväll blev det bokbyte igen. Ibland när en får böcker för recension kan det vara lite av en strid att ta sig igenom dem. Det var det inte i fallet med Ögonvittnet. Jisses vilken bra deckare!!! Då blir det extra svårt att välja nästa bok för läsning. Jag plockade i alla fall upp pusseldeckaren med den 80-åriga Ester som detektiv, det vill säga boken jag fyndade i lördags. Jag skrattade lite när jag noterade att halva min släkt verkar ha roller i boken! (I alla fall till namnen.)

∼ ♦ ∼

Idag var det ungefär sex veckor sen jag klippte mig och därför alltså dags igen. Det behövdes klippas rejält.


Och på vägen hem från frissan 
köpte jag lingonsylt, för Anna hade gjort kycklingköttbullar igår också – förutom lasagne, som vi åt till kvällsmat, och tonfisksås. Det blev en bit lasagne till lunch och kycklingköttbullar med sås och potatis – och lingon! – till kvällsmat idag. Ljuv musik uppstod i munnen och det blev ett bra slut på den här stridiga dan.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.