Recension: Ögonvittnet


Ett inlägg om en bok.


Anna Bågströms bok ÖgonvittnetI mitten på förra veckan kom ett spännande paket från Norstedts förlag. Jag väntar på flera paket därifrån, men just detta fick mig att mysa: äntligen skulle jag få recensera en deckare. Boken Ögonvittnet låg i paketet. Inte en debutroman egentligen, men ändå på sätt och vis just det. Författaren Anna Bågstam har tidigare skrivit en ljudboksserie. Ljudböcker är definitivt inget för mig – jag älskar att hålla i en riktig bok, dra in doften av nybok i näsan och sen… kasta mig in i berättelsen med liv och lust och låta min egen fantasi, inte nån uppläsares dramatisering, spela upp scenerna och karaktärerna. Men… tack till Norstedts och till Anna Bågstam för boken och hälsningen i den!

Harriet Vesterberg är namnet på bokens ”ofullkomliga hjältinna”, enligt baksidestexten. Jag blir omedelbart förtjust i denna Harriet, civil utredare som flyttar hem till sin pappa i Lerviken efter att ha lämnat Stockholm. Harriet smygäter godis och kakor – och dessutom smygröker hon för sin pappa. Margareta, som av nån underlig anledning bytt efternamn, blir hennes chef och de är varandras raka motsatser. Harriet inser att hon inte är särskilt välkommen. Men så sker ett mord och eftersom Harriet tillbringade somrarna här som barn tillsammans med sin bror Paul har hon en stor fördel i sin lokalkännedom. Harriet går lite av sina egna vägar när hon inte riktigt blir accepterad i arbetsgruppen. Dessvärre verkar det vara så att mördaren kan vara nån hon känner.

Jag fullkomligt älskar Harriet redan från början! En person som glufsar i sig Dumlekolor i smyg, som är lite av en udda fågel – vars jeanslinning klämmer runt magen – kan en sån som jag bara tycka om. Att Harriet sen är en tänkande person och en smart utredare gör inte karaktären mindre realistisk. Snabba omdömen om människor i sin närhet skickar Harriet per sms till kompisen Lisa som är kvar i Stockholm. Jag flinar högt ibland när jag läser messen. Och när Harriet tycker att de nya kollegorna beter sig som lördags-TV:

”[…] ‘Jackpot för oss, ni bjuder på bulle’, säger Rakel.
Först ‘bingo’ och nu ‘ jackpot’, det känns som att vara med i lördagsunderhållningen på tv, tänker Harriet. […]

Genom Harriets näsa (!) får läsaren också en och annan beskrivning av omvärlden:

”Det luktar landsting i korridoren. Rengöringssprit blandat med toalett. […]

En läkare med en filtuggla på bröstfickan blir… filtugglan:

”[…] Harriets blick faller på en liten filtuggla som sitter fäst i bröstfickan på hans vita läkarrock.
‘Jag säger bara vad jag från ett medicinskt perspektiv bedömer lämpligt. Han är väldigt svag och om syresättningen går ner kommer jag sätta tillbaka luftslangen’, svarar filtugglan.

Men det här är inte nån skojdeckare utan en riktig spänningsroman. Författaren bygger lugnt och säkert upp spänningen och extra pluspoäng blir det när jag inte kan lista ut mördarens identitet. För att inte tala om cliffhangern som boken avslutas med… Språkligt sett faller boken mig också på läppen med sina korta meningar utan bisatser. Här är det rakt på sak – precis som Harriet.

Det är egentligen bara ett problem med den här boken: det lär dröja innan uppföljaren kommer ut. Ögonvittnet är nämligen en ganska färsk bok – den kom ut nu i april. Men med sitt slut ger den mig ändå löfte om att det här bara är början på en serie. Jag får helt enkelt ge mig till tåls. Jag har inget val. Fast den som väntar på nåt gott väntar ju alltid för länge, eller hur..?

Toffelomdömet? Det blir förstås det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Recension: Ögonvittnet

  1. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Jag håller precis på att läsa Ögonvittnet! Vad roligt att du tyckte om den, jag har också fallit pladask för Harriet, började tidigt fundera på vem som skulle kunna spela henne i tv-serien eller filmen …
    Jag läste Stockholm Psycho som e-bok (lyssnade lite och Emma Peters som läste var jättebra, men har svårt för ljudböcker annars). Men böckerna skiljer sig åt, upplever Ögonvittnet som mycket varmare, om en kan säga så om en deckare.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Aj aj och då läser du recensioner och låter din läsupplevelse färgas! 😛 Nåja, vi verkar ju vara ganska överens, Harriet är grym! E-böcker och ljudböcker går fetbort här. Och ja. Visst 17 kan en säga att deckare är varma. Tycker jag. Och du. 😛

      Gillad av 1 person

      • Marie: Mitt skrivliv skriver:

        Kunde inte låta bli, tror jag klarar av att inte blanda ihop min egen åsikt med andras 😄

        Varma karaktärer, i alla fall. Men kalla lik 😳

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        När jag ska recensera en bok vill jag inte riskera att mina åsikter färgas, så jag låter bli att läsa vad andra tycker – innan jag har läst och recenserat. Ska jag bara blogga om en bok jag har läst kanske jag läser vad andra skriver om den. Kanske, som sagt.
        Jepp, varma och mänskliga karaktärer och ja, lik är kalla.

        Gillad av 1 person

      • Marie: Mitt skrivliv skriver:

        Jag ska inte recensera, så det är lugnt 😄

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        👍🏻👍🏻👍🏻

        Gilla

  2. FEM skriver:

    GUD!! Låter så spännande. Måste skaffa den sen till mitt ”Att läsa” berg.

    Gilla

  3. FEM skriver:

    Läsberget växer och växer, kan jag ju säga. En jobbarkompis förser mig med bra böcker titt som tätt och jag har inte vett nog att tacka nej… Jag har inrett mitt rum på jobbet med ett hyllplan med böcker, såna som jag har dubblett av och såna som jag har plockat ur läsberget som ”inte så säkert att jag kommer att läsa”-böcker. Där kan vem som vill plocka och läsa och lämna vidare sen, eller ställa tillbaka.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Snäll jobbarkompis! 😛 Vi har också en hylla på jobbet, men det är inte nån vidare ruljans där, tyvärr. Hade jag vetat att vi skulle ha en sån hylla kunde jag ha tagit dit lite. Fast jag gav bort några böcker till en kompis. 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.