Fredag kväll den 13 april 2018: Läka sig

 

---

Kära dagbok…

En ska inte slå mynt av att det är lite synd om en, utan en får fylla på med energi och läka sig.

En ska inte slå mynt av att det blir lite synd om en, men när en får kritik som är befogad, fine. Fast att bara få negativ kritik när en vet att en har gjort bra saker också… det gör i alla fall mig ledsen. Fnurror på diverse trådar, med andra ord. Och såna är jag mycket för att reda ut så snart det går. Det är emellertid lite svårt när det blir för generellt och svävande. Jag kom av mig. Mitt eget, mina tankar och idéer, höll jag inne med, likaså min kritik. Det räcker väl att en blev ledsen..?

Att hitta energipåfyllning och läka sig. Verktyg för att komma upp. Jag tänker att jag ändå är nöjd som inte hängde ut, som inte pratade om frustrationen och irritationen jag känner när jag själv gör mitt bästa så mycket att jag svettas, medan andra… Andra verkar antingen loja och gör som de tycker eller flamsar och är sociala. Jag lämnar efter mig… verk. Och lite besvikelse över mig själv att jag inte vågar vara mer lättsam. I min värld är det viktigare att leverera. Så. Bort nu, svarta tankar. Jag ska föra en del av dem vidare till rätt person i morgon, det lovar jag mig.

∼ ♦ ∼

Socker och fett löser de flesta knutar.

Fästmön och jag strålade samman på stan. Strosade lite. Hos min vän Greken på Kafferummet Storken bjöd Anna på fika. Kakan var underbar som alltid. Socker och fett löser de flesta knutar. Vi drog vidare till några affärer med vi resonerade om var middagen skulle intas. För den skulle intas på lokal hade vi bestämt sen tidigare.

En grekisk början kunde ha fått en grekisk fortsättning. Men till Costas Taverna går vi nog inte igen. Klockan var cirka 17 när vi klev in i en öppen, men tom restaurang. Bord för två kunde inte uppbringas, allt var inbokat – till klockan 18.30… Eh..? Det var uppenbarligen bättre att restaurangen var tom i en och en halv timme än att två personer åt middag lite snabbt. Nej, till Costas ska en gå om en är ett sällskap på fyra. Då är det lätt att få plats utan att ha beställt bord i förväg. Jag vet för det har jag provat tidigare. Nej, jag går inte till ställen som gör sig märkvärdiga.

∼ ♦ ∼

Fräsch och somrig fördrink.

Anna hade hört talas om en persisk restaurang. Jag hade tidigare ätit lunch på Kadbano. När vi kikade på menyn utanför såg den mycket tilltalande ut. Vi steg in. Några bord var upptagna, vi fick välja var vi ville sitta. Mannen som serverade oss visade sig vara en person jag möter utanför mitt hem på vardagsmorgnar där han morgonpromenerar sin stora hund. Trevligt bemötta blev vi och han kände igen mig på grund av min kedja som jag har i jeansen. Vi tog en whiskey sour medan vi funderade över maten. Riktigt fin var drinken, somrig, fräsch, nästan lika god som pappas version. Sen åt vi kyckling i valnöts- och granatäpplesås, jag med pommes, Anna med örtris. Till maten drack vi ett spanskt vin, för ovanlighetens skull. Men jag litade på min morgonkompis. Vinet passade ypperligt till maten. Maten var en smaksensation, en upplevelse. Fräscht, gott och riklig portion. Hit går vi igen!

Grillad halloumi till förrätt.

Härlig smaksensation i form av kycklinggryta blev huvudrätt.

Spanska Viña Tobia till huvudrätten.

Sen gick vi hem till Main Street och drack GT på en uppvärd balle*. Läkningen fortsatte.

GT på en uppvärmd balle i stan.

∼ ♦ ∼

*en uppvärmd balle = en uppvärmd balkong

 

---

Livet är kort.