Ett inlägg om ett rödvin.

Det doftade smörkola, men passade bra till kycklingen i sås med valnötter och granatäpple.
Nej, jag har inte blivit galen, men… Igår kväll åt vi middag på lokal. Båda åt vi kycklingrätter. Till dess blev vi rekommenderade en spanjack, Viña Tobia 2017. Och varför inte ta en lättare spanjor än en tung italienare när arbetsveckan var slut, humöret i botten på grund av vissa omdömen samt köttet ljust? Det lustiga i kråksången var att personen som rekommenderade vinet på restaurangen där vi åt (det kommer mer om maten etc i ett separat inlägg!) är en man jag brukar möta om vardagsmorgnarna. Han luftar sin enorma hund (en Newfoundland) när jag går till jobbet och vi brukar mötas utanför huset där jag bor! Vilken liten värld!..
Vinet finns inte att köpa på Systembolaget. En flaska på restaurangen kostade nånstans mellan 300 och 400 kronor. Vinet är gjort på druvorna Garnacha och Tempranillo. Druvorna ger vinet en blåröd färg.
Så här skriver Tomp om vinet:
”[…] Vinet bjuder på en ren, ärlig och intensiv doft av röda frukter såsom björnbär, vinbär och hallon. Smaken är balanserad, ljus och fräsch. Vinet har en mjukhet och rundhet med toner av röd frukt och björnbär och en relativt lång eftersmak. […]
Vivino tycker att vinet doftar
”[…] flowers, lilac, salty sea breeze, cherry, plums
Vinet var lättdrucket. Hade jag bara fått lukta på det skulle jag ha gissat på spansk härkomst direkt eftersom doften av smörkola var dominant. Det här är inte ett vin som jag skulle ha druckit till het kryddad mat eller lagrade ostar, men till kycklinggrytan i sås med smak av valnötter och granatäpple passade det alldeles utmärkt. Priset var dock i högsta laget. Samtidigt är det alltid spännande att testa ett vin som inte går att köpa på Systemet.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.