Ett inlägg om en bok.
Jag plöjer min sambos böcker. Uppenbarligen är det en hel del av dem jag inte har läst. Även Kristina Ohlssons bok Lotus blues fick Anna av mig en jul, men till skillnad från vissa andra julklappsböcker har hon läst den här hårdkokta deckaren i Martin Brenner-serien.
Författarens serie om Fredrika Bergman har jag gillat mycket. Lotus blues är den första av två böcker i Martin Benner-serien och den är skriven på ett helt annat sätt. Stilen är hårdkokt och jag har mycket svårt för den. Jag pinar mig igenom boken om advokaten Martin Benner som tillsammans med sin älskarinna Lucy jobbar på ett fall som handlar om att rentvå en död seriemörderska, Sara Texas. I stället för att åka på en skön semesterresa åker de till Houston för att ta reda på sanningen efter att Martin har fått ett besök av Saras bror. Martin vill först inte ta fallet, men blir sen nyfiken. Dessvärre blir han en bricka i ett spel som han inte anar vidderna av. Samtidigt har han vårdnaden om sin systerdotter Belle, en liten flicka som också dessvärre dras in i det hela…
Nja, det här är verkligen inte en skrivstil jag gillar. Och det är ärligt så att jag pinar mig igenom boken. Den har sina poänger och är spännande, men jag kan verkligen inte med hårdkokta deckare. Trots allt kan jag se att författaren är mycket skicklig och driven i sitt sätt att skriva, så jag kan inte ge boken bottenomdöme. Dessutom har jag nu plockat ut uppföljaren, Mios blues, ur bokhyllan. För Lotus blues slutade ju med en cliffhanger och jag måste bara veta hur det går…
Toffelomdömet blir, tro det eller ej, högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Intressant. Det här är sådant jag vanligen inte läser. Kanske någon gång i livet.
GillaGilla
Alltså boken är välskriven rent stilistiskt, men hårdkokta deckare är inte min grej. Fast jag vill inte ge lågt omdöme till nåt som är bra skrivet bara för att genren inte passar mig. Äh, jag tror du fattar hur jag menar. 😁
GillaGillad av 1 person