Recension: Gröna fingrar sökes


Ett inlägg om en bok.



Annika Estassys bok Gröna fingrar sökesInnan jag flyttade till Main Street 
fick jag en förfrågan om jag ville recensera en roman med trädgård som huvudingrediens. Stressad av flytten tackade jag först nej, men sen ja – under förutsättning att jag kunde få boken mig tillsänd först i mars månad. Den 26 mars levererades ett fint paket från Norstedts till min dörr(!). I paketet låg Annika Estassys bok Gröna fingrar sökes.

Igår kväll slukade jag de sista sidorna av denna bok i en genre som kanske inte skulle ha valt själv. Jag tycker att författare som inte skriver spänningsromaner är modiga som erbjuder mig att läsa och recensera böcker när de som har kollat in min blogg vet att jag föredrar deckare. Nu är jag glad att jag läste boken. Att kalla genren feelgood känns emellertid inte helt rätt. Många så kallade feelgoodromaner innehåller en hel del feelbad också. Gröna fingrar sökes är inget undantag. Temat misshandel i förhållanden förekommer ganska ofta numera i svenska nutida böcker. Inte är det roligt, mest otäckt, men jag tycker att det är bra att det inte döljs utan kommer upp till ytan, så jag klagar inte.

Berättelsen har två centralkaraktärer: tanten Agnes och Leyla, en kvinna i trettioårsåldern som är andragenerationsinvandrare. Agnes har fått cancer och orkar inte riktigt sköta sin koloniträdgård med tillhörande stuga. Eftersom hon inte vill vara öppen med sin sjukdom kan hon inte be nån hon känner om hjälp. I stället annonserar hon och Leyla är den som svarar. Det blir också Leyla med sin sexåring Hugo som tar sig an Agnes trädgård.

Tanten Agnes för mina tankar till Karin Brunk Holmqvists karaktärer. De är ofta tanter och farbröder och medan en del är snälla är andra lite kärva precis som Annika Estassys Agnes. Men Agnes har ett gott hjärta och på sätt och vis blir Leyla, som är moderlös, lite av dottern som inte fick leva. Annika Estassy lyckas väl i sina personteckningar. Jag ser karaktärerna framför mig, även om de ibland riskerar att bli typer – tanten, surgubben, bögparet, den snygga killen, barnet etc. Men Hugo är inte sonson till sin morfar – och det borde Norstedts lektör ha observerat!

Författarens språk är lätt och böljande, precis som en frisk vårvind. Jag dras in i relationerna mellan karaktärerna, jag följer med in i trädgården, in i kolonistugeföreningen. Att läsa den här boken är en sann njutning. Min påsk bestod av en hel del påskekrim, men också av denna historia som jag läste med stor behållning när helst jag fick en stund över. Jag gillade faktiskt boken så mycket att jag var på vippen att säga att jag skulle tipsa mamma om den. Bara det att mamma inte längre lever.

Toffelomdömet blir det högsta. Tack till Norstedts förlag och Annika Estassy för att jag fick läsa Gröna fingrar sökes!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Familj, HBTQ, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Recension: Gröna fingrar sökes

  1. MarveW skriver:

    Intressant. Jag har läst något av författaren tidigare, men avskräckts av omslaget på denna bok (fattar inte vad det är men jag det ger inget förtroende). Kanske dags att tänka om.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag hade INTE läst nåt av författaren tidigare, så för mig blev det en ny bekantskap. I min recension glömde jag att nämna kakaduan på omslaget, en pippi som har en viss renande (katharsis) funktion i berättelsen. 😛
      PS Never judge a book by its cover. 🙂

      Gillad av 1 person

  2. annettejuhlin skriver:

    Jag tyckte otroligt mycket om den här boken, den får full pott av mig också. Min text om den är tidsinställd på senare i kväll.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Spännande! Då ska jag in och kolla i kväll eller i morgon. Jag blev glatt överraskad att jag gillade genren så mycket. Men boken var väldigt välskriven också och karaktärsteckningen utmärkt. 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.