Kära dagbok…
Vi fotgängare i Uppsala vill ha våra tånaglar kvar, cyklistgalningar!
En bilförare körde bil med mobilen i handen, en bil körde nästan på mig på ett övergångsställe (jag tittade först innan jag gick över, bilen höll inte fartgränsen), ett antal cyklister cyklade på trottoarerna alt. gångbanorna och ett par cyklistgalningar touchade mig på övergångsställen. Ja, som fotgängare lever en farligt i Uppsala – kommunalpolitikerna värnar här enbart om cyklister. Att bilförare fipplar med sina mobiler är straffbart numera, det vet jag. Att de sen gör det i sina firmabilar – Fejax var firman – är ännu mer idiotiskt eftersom de är företagets ansikte utåt (vem vill anställa/hyra lagbrytare?). Och en cyklist som uppenbarligen var på väg till Kyrkokansliet klippte nästan tånaglarna av mig på trottoaren. Inte olagligt vad jag vet, men baske mig inte särskilt kristligt. Skärpning i trafiken önskas!!! Det är ett under att jag kom till jobbet med livet i behåll!
∼ ♦ ∼
För ett halvår sen trodde jag väl aldrig att jag skulle stå och steka köttbullar till en tonåring en tisdagskväll.
Det var tur att jag hade en lugn och avkopplande kväll igår. Den kunde ju ha blivit min sista… För ett halvår sen trodde jag väl aldrig att jag skulle stå och steka köttbullar till en tonåring, men det gjorde jag och njöt av det. Fast själv åt jag kycklingkorv till pastan. Jag har mina gränser. Fästmön och E hade köpt go-fika på dan och sparat till mig. Det blev en skön kväll och jag kunde sitta en stund på ballen* och njuta av läsning och kaffe med godsaker till. Som sällskap hade jag… inte E, men en katt på var sin sida om mig. Mammakatten låg inne, fast inte i min skrivbordsstol – kors i taket! – utan ovanpå äldste bonussonens säng som står på högkant i Djungelrummet, f d Mellanrummet. Och när det blev för kallt gick jag in och satte mig i ovan nämnda skrivbordsstol och telefonerade med mammakusinen B. Det blir alltför sällan jag ringer. Sist vi hördes var det förresten mammakusinen B själv som ringde för att framföra ett dödsbud. Nu pratade vi om lite roligare saker.
∼ ♦ ∼
Boken på bilden i mitten ovan läste jag förresten ut igår. Nu bytte jag till en deckare igen, även denna gång en av Annas böcker. Det finns alltså även litterära fördelar med att flytta ihop – en har inte alltid läst sin sambos alla braiga böcker.
Bokbyte igår från koloniträdgårdsarbete till detektivdito.
∼ ♦ ∼
Det regnade idag, men regn är i alla fall bättre än snö.
Det regnade lite i morse, men jag noterade det inte så mycket – jag hade ju fullt sjå att vara uppmärksam på galningar i trafiken så att jag överlevde promenaden till jobbet. Det var i vart fall skönt att slippa minusgraderna. Här var två grader plus när jag gick. Dan fortsatte att vara grå och plusgradig och efter lunch började det regna igen. Jag jobbade mest med mitt nyhetsbrev och så hade vi enhetsmöte på eftermiddagen. Det blev en del repetition, men även om en har hört saker tidigare tycker jag att en kan försöka hålla för handen när en gäspar och framför allt, hålla sig vaken och inte snarka. Det var så jag skämdes å somligas vägnar. På plussidan idag uppvägdes folks oförskämdheter av att jag hann med ett intressant samtal med herr Fredag som jag tyvärr alltför sällan umgås med på jobbet. Vissa människor ger energi, medan andra slukar energi och givetvis föredrar jag de förra.
Nu ska jag ta kväll med spänning, först i form av verkliga livet (När livet vänder), sen i form av det fiktiva livet (Modus). Låta armarna, de onda, få vila och försöka få värken att dämpa sig…
∼ ♦ ∼
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Trafiken är farlig ibland. Jag tänkte på det härom dagen, att det inte tycks hjälpa att vi alla har samma utbildning – vi kör väldigt olika ändå.
GillaGilla
Fast problemet är ju att cyklister inte har nån utbildning för att framföra sina fordon. Det märks på en del… 😦
GillaGillad av 1 person