Tisdagen den 3 april 2018: Dags för vardag igen

 

---

Kära dagbok…

Idag var det dags att jobba lite igen.

Så var det dags för vardag igen. Även om vi dammsuger två gånger om dagen hemma just nu (katterna byter päls) och det ena med det tredje känner jag att jag har fått den vila jag har behövt och som en vanlig helg inte räcker till för. Lite sämre med detta är det nog för min sambo som går på schema och där helgdagar inte alltid är lediga dagar. I morse studsade hon dessutom upp med påsktuppen klockan sju för att tvätta. Trots att vi bara är två och ibland tre behövs det tvättas en gång i veckan. Uppdelningen är att Anna tvättar och jag stryker. Dessvärre är det mest mina egna kläder jag stryker, jag får nästa slita Annas rentvättade kläder ur händerna på henne för att få bidra med min uppgift att stryka.

Flodhästen Tofflan skulle behöva plaska av sig några kilon.

Det var skitkallt i morse (fem minusgrader), men det blev ändå premiär för de vanliga gympadojorna på promenaden till jobbet. Jag hade missat att det är påsklov, så dumt nog jobbade jag med mitt nyhetsbrev som ska komma ut på fredag förmiddag. Nåja, det finns en del att skriva om och dessutom läser folk förhoppningsvis på måndag när de är åter i tjänst. Ganska lugnt på jobbet, med andra ord. Dagens två möten var avklarade redan klockan nio och jag hann att ta kafferast. Eftersom det är påsklov fick jag heller inte sällskap med E i morse. Men han skulle i alla fall kliva upp på förmiddagen för att åka och simma. Jag blir så glad i hjärtat över hans simning och ser fram emot ett gemensamt besök framöver på Centralbadet så att även Flodhästen Tofflan får plaska lite. Efter påsken har nämligen De Försvunna Kilona återvänt – med råge… Därför fick det bli soppa till lunch (eftersom det skulle bli pasta till kvällsmat). Eller bröd och grönsaker, mest. Soppan var nämligen så jävla äcklig att jag inte kunde äta upp den. Det var länge sen jag lämnade mat. Av detta lärde jag mig att fortsätta köpa min lunch hos Restaurang Feiroz, där maten alltid är god, och inte på Fazers Restaurang Segerstedt. Det dumma är att jag borde ha insett detta när den som serverade mig soppan tog krutonger med bara handen – inga handskar där, inte! – och la i min soppa. Serveraren röker. Jag mådde riktigt illa efter lunchen. Och att betala 90 spänn för att göra det är överskattat, tro mig. Need I say more..?

Det blev bröd och grönsaker till lunch idag. Blomkålssoppan gick inte att äta. Jag försökte.

Vi har inte gjort nån fullständig meny för E:s veckor hos oss, men jag har börjat skriva på en. Förhoppningsvis lagar jag mer ätbar mat än vissa restauranger. Jag hade de två första kvällsmåltiderna den här veckan. Sen har vi kommit överens om att E ska hjälpa till med matlagningen en gång i veckan. Först pratade vi om fredag, tills jag kom på att han ju ska sova över LAN:a hos en kompis fredag till lördag. Eftersom Anna jobbar kväll kan jag tänka ut nån god vuxenmat till mig själv.

∼ ♦ ∼

Anna har inte bara tvättat idag, hon har också lagt trätrallen sin på ballegolvet*. Själv har jag bokat tid hos Bil 3:an för däckbyte (jag har mina däck där för förvaring). Min dräng har också en dräng… Närå, men när muttrarna en gång är maskindragna och bilägaren har ont i sina armar får den senare betala för att få hjälp. Snart får Clark Kent** sommartofflorna*** på – ungefär som jag som började med gympadojor i morse.

Dags för Clark Kent att få sommartofflorna på.

∼ ♦ ∼

För övrigt tycker jag att det är jättetråkigt att Lill-Babs har lämnat jordelivet. Det var tack vare henne som jag började titta på Bonusfamiljen. Mina varmaste tankar går till hennes familj.

 

∼ ♦ ∼

*ballegolvet = balkonggolvet
**Clark Kent = min lille bilman
***sommartofflorna = sommardäcken

 

---

Livet är kort.