Ett inlägg om en bok.
Under ett antal år har jag läst Kristina Appelqvists böcker med stor förtjusning. Författaren, som egentligen heter Apelqvist med ett p, har bland annat jobbat som kommunikationschef vid en högskola. Och det är i universitetsmiljö hennes deckare utspelar sig. I morse läste jag ut den senaste boken i serien om rektor Emma Lundgren, litteraturforskaren Helena Waller och journalisten Frida Åberg, Den fjärde pakten.
Boken inleds nästan precis likadant som boken jag läste innan– en mansperson faller från en byggnad och slår ihjäl sig. Den här gången är det emellertid en student, men liksom i den förra boken är det förstås inte självmord utan mord. Men fallet hamnar snart i skymundan. En stor donation ska bekosta ett unikt center för forskning och det fiktiva Västgöta universitet ska med detta bli världsberömt. Men på universitetet pågår intriger och rektor Emma Lundgren, som nyss har börjat jobba efter mammaledighet, petas från sin post och beskylls för allt möjligt. I stället är det en trio män som via ett gäng dekaner tar över makten vid universitetet. När cheferna besöker den rika donatorn i Nice händer emellertid otäcka saker.
Jag gillar det här, jag skriver det med en gång. Språk och handling flyter på bra. Författaren lyckas koppla ihop den inledande händelsen med slutet. Under tiden målar hon upp en berättelse med realistiska personporträtt. Jag anar att såväl händelser som karaktärer lånat en hel del drag från verkligheten. De ibland vassa personbeskrivningarna får mig att le och gör karaktärerna levande.
Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en deckare som tilltalar mig mycket.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
