Louise


Ett inlägg om en bok.



Mikaela Bleys bok LouiseBokreans sista dag tvingade jag in E i bilen
och så åkte vi för att titta på böcker på Akademibokhandeln i Gränby. Fyra böcker följde med oss hem igen. Expediten var förvånad när jag skulle betala, för bara en av dem var en reabok.  En bok som stått på min önskelista ett tag blev en av de tre böckerna som inte såldes på rea. Det var Mikaela Bleys bok Louise, den tredje i serien om journalisten Ellen Tamm.

Justitieministern Louise Bohman är inte särskilt populär. När hennes pressekreterare dör i ett förmodat självmord går drevet. Det minskar inte i intensitet när det uppdagas att det var mord. Louise får skulden – eller verkar i alla fall vara inblandad på ett visst sätt. Ellen Tamm får uppdrag att göra en dokumentär om Louise Bohman. Hon tar sig bakom bilden av den impopulära ministern.

Nånstans läste jag att nån tyckte att boken och huvudpersonen påminde för mycket om Liza Marklund och hennes karaktär Annika Bengtzon. Det tycker inte jag. I såna fall skulle ju alla som skriver om alkoholiserade poliser med kärleks-/äktenskapsproblem eller som mördar folk – fiktivt – på Gotland kanske vara påverkade och influerade av varandra. Jag tycker att Mikaela Bley redan från början visar en journalist som är nåt utöver det vanliga – hon vägrar följa drevet och vill se den verkliga personen bakom fasaden. Sen kan jag tycka att hennes chef är ovanligt tillåtande – Ellen Tamm går ju för det mesta sin egen väg och utför inte helt de arbetsuppgifter hon blir ålagd. Huruvida det är realistiskt eller inte låter jag vara osagt.

Boken lutar lite från deckargenren mot psykologisk thriller. Det handlar visserligen om en fiktiv kriminalhistoria, men författaren skildrar snarare människorna i dramat och deras karaktärer än det blodiga mordet. Jag får associationer till Anders Pihlblads bok Drevet går – och lustigt nog tackar författaren honom i slutet för att han skrev den boken…

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Familj, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s