Den sorglöse hemsamariten

Ett inlägg om en bok.

---

För ett tag sen gick jag och hämtade ett paket på paketutlämningen i tobaksaffären i Kvarnen. Det var vännen FEM som hade skickat två böcker till min sambo och mig i inflyttningspresent. Dessvärre har Anna inte fått en chans att läsa böckerna, för jag har lag beslag på dem. Först läste jag sjukhusromanen, som ingår i en serie som tredje del, och nu har jag läst ut den andra boken, Mikael Bergstrands Den sorglöse hemsamariten. Stort TACK till FEM!

Det är Stockholm och 1980-tal. Skåningen Matz Zern (egentligen Mats Andersson) har kommit till stan för att slå den med häpnad och bli popstjärna. Fast han kan knappt sjunga eller spela. Utrustad med ett vackert yttre lyckas han överleva genom att hoppa runt hos olika tjejer. Men till sist inser han att han behöver en inkomst och får jobb som hemsamarit, ett yrke där det saknas personal. Jobbet visar sig trots allt inte vara helt fel för Matz, vars vägar då och då korsas av Carina Carlsson, som pluggar litteraturvetenskap. Och så dyker chansen upp att bli modell – samtidigt som det händer saker i hans jobb som hemsamarit.

Mikael Bergstrand är nåt så ovanligt som en mycket god svensk berättare. Jag har tidigare läst hans Indien-trilogi – Dehlis vackraste händer, Dimma över Darjeeling och Gurun i Pomonadalen. Han har en förmåga att skriva underhållande och småroligt och karaktärerna blir levande tack vare de förtjänster och brister författaren tecknar. I den här boken är 1980-talet bitvis lite för mycket, framför allt i början av boken. Men sen blir boken riktigt bra och inte bara en godmodig, ytlig historia som en glömmer ganska snabbt. Den hänger kvar i tanken,

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Annonser