Kära dagbok…
Vilken guldkollega som skänkte oss detta fina vin!
Vem har sagt att det är fel att sätta guldkant på vardagen? Jo, jag kan föreställa mig en och annan, men själv tycker jag inte att det är ett dugg fel. Idag på förmiddagen hade jag ett möte med en kollega vars förra hem råkade bli det vi köpte som vårt nya. Efter kollegans bataljer med en i flytten inblandad firma utan framgång medförde kollegan en flaska riktigt fint vin till mötet. Till oss. Väldigt guldigt och stort TACK!
Andra guldkanter får en ordna själv. Härom kvällen, till exempel, var vi sugna på nåt gott. En av oss kom på att det fanns goda ostar i kylen och karvade bitar av dem åt oss, den andra öppnade en flaska Barolo och serverade var sitt glas vin. E, som bara är 15, fick nöja sig med smörgåsrån och prästost, men han var lika glad för det. På vägen hem igår var jag trött och sur och nordanvinden blåste nålstick i kinderna. Sen kom jag på att det var Mazarinens dag och slank in på butiken på hörnet. Det var fyra mazariner för en hundring, så självklart kunde jag inte låta bli att köpa fyra, trots att vi bara var två som skulle äta. (E fick bulle i stället.) Sen åt vi visserligen bara två – de som spar de har.
Men den finaste guldkanten i min vardag var att Fästmön var hemma och stökade och bökade i Mellanrummet. Hon var på gott humör och jag blev också det när jag såg hur hon hade plockat iordning. Vi berörde även tavelhängningen och jag tror att vi kan komma till nån form av kompromiss. I vart fall skulle det kännas väldigt korkat att låta all fin konst bo kvar i tavellådorna. Anna hade en idé om hur jag kunde få plats med några smärre verk i bokrummet, så det utrymmet fixade vi till efter middagen. Men bara denna ordning och nöjdhet när jag kom hem gjorde att jag skuttade med lätta steg på halt underlag till Torgkassen för att veckohandla lite nödvändigheter. I kväll är E och jag ensamma och nu när vi har tryckt i oss tillräckligt med våfflor har han fått kolla igenom en låda med tavlor och inramade affischer för att se om där fanns något han vill ha på sina väggar. Det fanns det. Jag har också plockat ut vad jag vill ha och resten ska upp på vinden eller till återvinning. De tre stora tavellådorna ska Anna och jag gå igenom senare. Till dess har syskona Katt lagt beslag på dem – de älskar att ligga på leopardfilten som vi har lagt över tavellådorna…
Citrus och Lucifer älskar att ligga på leopardfilten på tavellådorna.
En låda till återvinning har vi visst alltid på gång. I den nuvarande finns det smålampor, nån hylla och lite diverse. Och nu har jag gjort en till med tavlor. Men det verkar som om en viss kattkille kan tänka sig att gå till återvinning också. Vad är det egentligen för magnet som finns mellan katter och lådor..?
∼ ♦ ∼
Min arbetsdag idag har i princip inneburit jobb inom ett enda område – en ny EU-förordning. Tre möten hade jag bara om detta. Det blir lite mycket ibland, men jag känner mig redo att lämna över arbetet när projektet går över i förvaltning. Extra bra känns det när en klok kollega – hon med vinet ovan! – tar över det. Det tar vi en till våffla på.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis nåddes jag av en tråkig nyhet i morse. Inte bara att det var sista avsnittet nånsin av Veckans brott igår, utan att Stephen Hawking har gått ur tiden 76 år gammal. Den som vill veta mer om hans liv – med såväl svarta hål som ALS – rekommenderar jag att se filmen om honom. Den är riktigt bra.
Själv ska jag se på När livet vänder i kväll och spela in Modus, för det vill både Anna och jag se.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Guldkant på vardagen är aldrig fel, ibland måste man pigga upp sig med något extra gott 🙂
GillaGilla
Ja och det behöver ju inte vara nåt en stoppar i munnen heller, det kan var att en gör nåt kul eller läser en bra bok eller ser en film eller träffar en trevlig människa. 😛
GillaGilla