Kära dagbok…
Det var både halt och slafsigt i morse när E och jag travade iväg. Pojken behöver helt klart nya skor, för dem han har står inte mot vätan. Vi kanske borde ha tittat på det igår i stället för på böcker… Men jag tyckte att det var så roligt att notera att E faktiskt har ett visst litterärt intresse – och ett för historia. Litteratur och historia intresserar nämligen även mig – och min farfar. Ryktet säger att farfar hellre köpte böcker än mat och kläder. Han var ju förresten pastor och som sådan gick han omkring i nån sorts kaftanskrud. Det han hade under behövde gissningsvis inte vara finkläder. Märkligt nog bor jag idag bara ett stenkast från S:t Johannis där farfar var pastor nån gång på 1960-talet. Jag passerar emellertid inte kyrkan på väg till jobbet, så du får glo på Saluhallen i stället. Byggnaden har en fasad som matchar vädret och snön just nu.
Saluhallen matchar väder och snö just nu.
Jag avtvingade Fästmön ett löfte om att skicka sms när hon kommit fram till jobbet. Det är faktiskt inte klokt att män håller på och överfaller kvinnor och vill våldta dem. Vi vill ju kunna röra oss fritt utomhus utan att vara rädda. Att män gör detta på Annas väg till jobbet gör mig dessutom inte bara förbannad utan oroad. Eftersom jag själv inte åker bil till jobbet numera kan jag ju inte skjutsa henne, men jag försöker att hämta henne så ofta jag kan när hon jobbar kväll.
∼ ♦ ∼
Jag blir inspirerad av medarbetare som duktiga och engagerade.
På mitt jobb verkar många arbeta helger, kvällar och tidiga morgnar. Det blev två akututryckningar i morse där jag på ett håll fick sätta ner foten (det känns gott att ha stöd från en mig närstående inblandad). Samtidigt signalerade kollegan Miss Moneypenny att hon var redo att publicera ett antal nya sidor på vårt intranät, sidor som vi har jobbat med i samverkan. Jag gjorde urprungssidorna. När projektet nu går mot förvaltning har kollegan gjort om struktur och innehållet delvis och jag har textgranskat de nya sidorna på svenska och engelska. Det har varit roligt att jobba tillsammans med nån som är duktig och engagerad. Då blir jag själv så inspirerad.
∼ ♦ ∼
Nyklippt, mycket kort.
En sån här gråbrun dag gäller det att sätta egen färg på tillvaron. Min tillvaro fick färg av den där kramen jag fick av min älskade i morse, av den inspirerande Miss Moneypenny som gjort ett bra jobb och av att jag fick håret klippt hos duktiga M efter jobbet. Att sen veta att det finns nån där hemma när jag kliver innanför dörren är förstås guld. Sen kan elaka och troligen avundsjuka människor få säga hur många gånger som helst att jag inte har egna barn – hur ont det gör tänker jag inte tala om. De vet ingenting om mina känslor för de barn som finns i familjen, för det är inget jag skriver djupare om på en blogg. Jag noterar bara att dessa elakingar och avundsjuka troligen är mycket, mycket ensamma personer. Stackars dem. De kan inte ha mycket kärlek i sina liv.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 