Kära dagbok…
En sedvanlig start på en lördag.
Jag är nog världens tråkigaste. Tycker om när det är som det är ibland. Att börja en ledig dag med läsning och kaffe på sängen, till exempel, är skönt. Så gjorde jag igår, så gjorde jag idag. Inte mycket nytt där – bara kaffet. Boken är densamma och det var den ena av de två vännen FEM skickade till oss i inflyttningspresent. Igår var ritualen emellertid lite kort. På agendan stod nämligen vindsröjning. Vi hade flyttkartonger där som behövde tömmas så att flyttfirmorna kan hämta dem. Mest hade jag, förstås. Det ser jag med egna öron ögon och det har jag fått höra en gång eller två. Vi laddade med en ägg-och-rostat- bröd-frukost innan vi for upp till vindsvåningen, påpälsade. Ja det är rätt kallt där uppe så här års…
Vindsförrådet före röjningen var fyllt från ena kortsidan till den andra och saker stod upptryckta mot dörren.
Att röja på vinden var inte roligt. Vi har en del stora möbler som vi behövde jonglera med dessutom. När vi hade fått ut dessa var det bara att sätta igång med att tömma lådor. Min sambo flyttade två lagerhyllor till ena kortsidan. Det blev mycket bra. Hyllorna fylldes snabbt av barnböcker, DVD-filmer, min filmutrustning och samlingar av Antik-tidningen. När Anna hade gjort sitt gick hon ner. Vi har ju yngste bonussonen hos oss och även om han var införstådd med att röjning stod på vår agenda stod det ju inte på hans. Jag slet och svettades och Anna kom upp med vatten och banan. Vi tog upp grejor från lägenheten som skulle till vinden, vi släpade ner flyttkartonger som jag höll på att få spel på för att de är så jävla otympliga att hantera. Många fula ord kom ur min mun.
Anna och E gick och köpte lördagsgodis och go-fika så att jag skulle bli på bra humör. Eftermiddagskaffet kom inte fram förrän klockan 16… Men då var vinden röjd och klar och jag var nöjd och glad. Anna mår dåligt för att vi jag har för många saker. Jag har svårt att kasta sånt som kommer från mina föräldrar, morföräldrar och farföräldrar. Långt ifrån allt står därför framme. Men det finns kvar tills jag är redo att rensa ytterligare en gång.
På kvällen lagade Anna chicken tikka masala för det hade E önskat sig och det gillar även jag. (Det ser inte så fint ut på bild, bara.) Som så många andra kollade vi på Andra chansen av Melodifestivalen 2018. Det var så dåligt att jag blev trött – och somnade under programmet efter, Shetland, som ju är bra. Det bar sig inte bättre än att jag gick och la mig och släckte före klockan 23. Då hade jag ont i de flesta av kroppens muskler. Tur att det stod Linnex i ett av badrumsskåpen…
Jag släckte före klockan 23 på lördagskvällen.
∼ ♦ ∼
Söndagsstart.
Idag vaknade jag med huvudvärk, men kaffe och läsning på sängen blev det samt en Ipren. Värken vill inte riktigt släppa och antagligen beror det på att jag hade mina gamla glasögon hela dagen igår i stället för linser och läsglasögon. Vi åt frukost medan E sov och sen har vi grejat med lite var för sig. Jag är nyss nerkommen från… vinden där jag hämtat en säck med Tiffanytaklampor. Anna ska försöka få en av dem på plats i vårt kök. Jag håller mig undan. I övrigt står storhandling på dagens agenda. E har skrivit ner önskemål på mat och sen behöver vi fylla på alla tomma burkar i skafferiet, som också det skulle behöva… röjelse…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Ååhh, det här med att göra sig av med släktsaker! Jag vet hur det känns och jag har fått ta mig kraftigt i kragen för att lämna vidare en hel del, faktiskt. Farmors saker, mormor och morfars saker, mammas och pappas saker. Men jag KAN inte behålla saker bara för att det har varit deras en gång eller att man har fått dem nån gång. Jag måste tycka om sakerna och känna att jag verkligen VILL ha dem och kan placera dem i min inredning i mitt hem. Eller ha nytta av dem i köket osv. Så rätt mycket har gått till second hand. Barnen har tagit hand om en del som passar hos dem. Du har ju inga barn, så det blir ju knepigare då.
GillaGilla
Även här har ju mycket gått till second hand, som du vet, både i Motala och i höst i Uppsala. Men vissa saker är jag inte redo att göra mig av med än. Och fotoalbum och sånt har jag ännu inte hunnit/orkat gå igenom, såna som var mina föräldrars, vill säga.
När det gäller barn har jag ju Annas barn att ge vidare till, men en dotter bor i England (lite svårt att frakta) och en bor ihop med en kille som redan hade ett komplett hem, äldste sonen väntar på egen lägenhet och yngste är för ung för eget boende än.
GillaGilla